Man hade planerat för en konsert med violinisten Günter Voss tillsammans med Kurt Wiklander på piano, men när Günter Voss drabbades av förhinder, ställde cellisten Elisabeth Wiklander upp och ordnade fram ett program; ett samarbete far och dotter. Det blev ett program med huvudsakligen mindre stycken men naggande goda. Elisabeth Wiklander var inne i ett långt framskridet havandeskap, vilket påverkade valet av repertoar.
Romans för videocell
Musikerna inledde med en romans för violoncell och piano; ett ganska tidigt verk av Kurt Wiklander och tillägnat dottern Elisabeth. Stycket innehöll nästan allting, dramatik och vemod. Enligt anmälarens åsikt var detta inledningsstycke konsertens höjdpunkt. Tillsammans framförde de sedan ett arrangemang av Lacrymosasatsen ur Mozarts Requiem för cello och piano och man måste verkligen beklaga, att Mozart kanske inte riktigt uppskattade cellon, som soloinstrument.
Elisabeth spelade sedan några satser ur en av Bachs berömda cellosviter, bara ett måste på en konsert, där violoncellen är inblandad och här var cellisten i hög grad bekväm med verket, första solosviten av sex. Tillsammans med Kurt Wiklander bjöd de båda musikerna sedan på ett arrangemang av Oskar Lindbergs kända Gammal fäbodpsalm från Dalarna, komponerat 1936. Verket är ursprungligen komponerat för orgel, men stycket spelas ofta i olika arrangemang och det låg väldigt fint för en violoncell, som spelade överstämman. Kurt och Elisabeth avslutade konserten med ytterligare ett verk av Kurt Wiklander, komponerat i början av 2000-talet Meditation över Greensleeves, usrpungligen för violin och piano, men som lika gärna kunde framföras av violoncell och piano.
Stämningar från Valbo Ryr
I det övriga konsertprogrammet visade Kurt Wiklander upp sin förmåga som pianist, inte minst i den egna kompositionen pianosvit nr 5 Vinterbilder, med känslor och stämningar från Valbo Ryr, där han bor med Dimma över isen, Snöstormen och så Solsken över isen. Åhörarna kunde följa hur solen succesivt spred sig. Kurt Wiklander spelade på ett digitalt piano, men en uppgift tillkännagav att det även fanns ett Malmsjöpiano att tillgå på Kviströms gästgiveri. Pianot behövde dock stå och vila sig efter att det hade genomgått stämning , synd eftersom ett vanligt piano hade kunnat ge en större rättvisa åt Wklanders Vinterbilder. Kurt Wiklander bjöd även på ett kortare stycke av Pachelbel, en kort Fantasi i a moll, ursprungligen ett orgelstycke och en ungersk rapsodi av Franzs Liszt som komponerade 19 ungerska rapsodier, varav några mera kända, men rapsodin nr 3 tillhör en av de mindre kända, men ett spännande stycke med blandning av tung dramatik och en mera lyrisk del. Allra bäst tycker dock anmälaren, att Kurt Wiklander lyckades i Malaguena av spanjoren Isaac Albeniz ur sviten Espanya från 1890. Mest känt av de sex styckena i sviten är nog, utan tvekan, nr 2 Tango, men även nr 3 Malaguena tillhör de mera kända. Kurt Wiklander gjorde en strålande insats och fick fram det speciellt spanska med rörelse och stämning.
Stämningen under konserten var på topp. Att Kurt och Elisabeth Wiklander är kända och uppskattade i Munkedal, gick inte att ta miste på. Så nära 30 åhörare hade infunnit sig ( 29 ) ett lagom antal med tanke på lokalen, säkerhetsbestämmelserna m.m.
Bernt Ortner
