Sist bjöds alla på tårta och tipspromenad av Björn Knutsen och Annica Svensson – men verksamheten återstår, berättar Karin Ward, som nu hoppas på fördjupat stöd från fonderna.
Kanske illustrerade själva klippningen i kanon hur ingenting fungerar utan samverkan – för inför rader av ögonpar förenade sig kommunalråd och projektledare i klippningens praktiska utförande medan den församlade mediekåren blixtrade med kamerorna.
Sotenäs fältrittklubbs ordförande Per Bond med sin stora vita hund såg nöjd ut liksom Åke Olsén.
Närområdet inget
Karin Ward berättar hur klubben för några år sedan analyserade marknaden och sin egen roll framöver. Hit kommer unga människor främst, året om, för att sköta om sina hästar, rida med dem, tävla, umgås.
Men något behövs för att sticka ut.
Återväxten av unga saknas härute på sikt, kommunen minskar i medborgarantal och fler medlemmar än de dryga 200 man har behövs för att klara ekonomin.
Ideella krafter saknas inte. Men räcker inte, på sikt, för träning och skötsel av de hästar klubben äger respektive ansvarar för. Marken och gården kostar i arrende också, även om det är kommunen själv som är ägare.
Karin Ward hade varit i kontakt med närbelägna Hunnebohemmet. Karin har berättat hur man kan och vill arbeta med människor i omsorgsutvecklande syfte, och mötts av en positiv nyfikenhet. Karin hade ju funnit att för funktionsnedsatta personer fanns egentligen ingenting i närområdet, förutom i Göteborg, där man lyckats ganska bra.
Men trots intresse på Hunnebohemmet saknas budget för praktiskt deltagande. Socialchef Nina Roos har ju i tidningsintervjuer i LP förklarat, att med lika stram och oförändrad budget 2015 ser underskotten inom Sotenäs omsorg minst lika stora ut om ett år – för de akuta omsorgsbehoven bara ökar.
Så mer än välvilligt lyssnande på Karin Ward och hennes aktivitetsmöjligheter på Assleröd har det inte blivit. Utan pengar kan man inget göra.
En förstudie
Karin Ward fick visserligen fram pengar i starten till en projektstudie i hur man kunde utveckla tankarna. Med henna var Björn Knutsen och några till. Man kom fram till frågan att hur bygger man den här ridvägen?
Pengar kom efterhand, en och en halv miljon. Från Allmänna arvsfonden, Gustaf B Thordéns stiftelse, Sotenäs kommun, Riksidrottsförbundet, Leader Ranrike.
Till verksamheten, att använda ridvägen också, sökte man också pengar men fick inga.
Nu står ridklubben alltså med en färdig och anpassad ridväg för människor med olika typer av funktionsnedsättningar. Vägen är högtidligen invigd.
Men till att använda vägen finns inga pengar.
Ännu.
Klippt och invigt
Men man kan alltid jogga där eller promenera: bra så långt.
Men möjligheter finns ju till mycket mer.
– Vi får söka nya pengar till det, säger optimistiskt Karin Ward som nu slutar och lämnar över till nya krafter.
– Grön omsorg och grön rehabilitering är stort på andra håll och växer, fortsätter Karin och nämner grupper som långtidssjukskrivna och utbrända, synskadade, strokepatienter, sjukgymnaster kan använda sig av metoder förlagda hit: det finns många som har behov av att på olika sätt komma ut i naturen tillsammans med djur på olika sätt och efter vars och ens förmågor.
– Från kommunens sida är vi mycket glada för initiativet, säger Mats Abrahamsson, och så klipps bandet gemensamt av kommunalråd och Karin Ward i samverkan och förening.
– Det här känns bra, säger Åke Olsén, som till vardags ansvarar för att Sotenäsmedborgarnas soptunnor blir tömda, men privat ägnat sig åt att rida liksom han har en ridande dotter.
Ridskoleverksamheten kan utvecklas – men ännu mycket mer när verksamhetspengar kommer. För de gör säkert det, hoppas Karin Ward och talar om Kronprinsessan Victorias fond att söka riktade medel ur.
