Fredrik Johansson har fått kämpa både på och utanför isen i Västerås

I augusti 2013 var Fredrik ­Johansson äntligen tillbaka där han trivs som bäst – på rinken. Där och då var han 29 år och hade inte spelat en match på nästan två säsonger. Men det var inte bara han själv som hade väntat på årets ispremiär. ­Hela 2 300 åskådare hade tagit sig till Västerås hemmaplan, ABB arena, för att se säsongs­starten. Vem som fick de ­största ovationerna? Fredrik Johansson.

– Bryter man armen eller fot­en, så vet man hur lång tid man är borta från isen. Det jag ­råkade ut för med min mage var mer diffust. Läkarna visste inte riktigt hur länge jag skulle bli borta, eller om jag skulle bli bra. Det var det jobbiga, att inte veta, säger han.

Hade blodförgiftning

Hans långvariga frånvaro berodde på en magmuskeloperation, men ett simpelt ingrepp gick snett. Egentligen skulle han bli borta från ishockeyn i ungefär en månad. Det blev betydligt längre än så. Under operationen fick han in bakterier i kroppen som satte sig på skelettet som också gjorde att han drabbades av blodförgiftning. Där­efter tilldelades han fel antibiotika och fick då knappt röra på sig. Men det skulle komma betydligt tyngre besked än så.

– En vecka efter min comeback fick vi reda på att vår yngsta dotter Selma hade drabbats av leukemi. Det var en ­kaotisk tid tills vi fick en ­behandlingsplan. Efter det har jag och min fru Cecilia knutit näven.

Startade insamlingar

Vid beskedet var Selma ­bara drygt sju månader gammal och det nästkommande året behandlades hon med tunga ­mediciner. Fredrik och Cecilia bröt ihop i omgångar. När den ena var jätteledsen och grät var den andre stark, och tvärtom.

Redan en vecka efter att Selma blivit sjuk startade hockeyfansen i Västerås en insamling till Barncancerfonden som drog in mellan 100 000 – 150 000 kronor. Därefter, när det mesta lugnat ner sig, grundade Cecilia en egen insamling, ”Selmas resa”, som hittills samlat ­­in ­drygt 14 000 kronor.

– Som tur är har hon aldrig mått dåligt av sjukdomen och Selma har varit cancerfri sedan den 33:e dagen efter sjukdomsbeskedet. Men vi ska fortsätta med behandlingarna till mitten av augusti, säger ­Cecilia Fröding.

Hon fortsätter:
– Tiden innan Selma blev sjuk, då tyckte jag att det var jobbigt med två små barn och allt vad det innebär. Men det jag kände då var ingenting jämfört mot sjukdomstiden. Tröttheten och den psykiska ­stressen var enorm. Samtidigt är man sin egen måttstock, så vi kan inte kräva att folk ska förstå hur jobbigt det har varit.

”Har varit fantastiska”

Under den tyngsta tiden fick familjen stor hjälp av deras respektive föräldrar. Trots att de bor långväga, Bohuslän och ­Dalarna, var de i Västerås nästan varannan vecka.

– De har varit helt fantastiska. Utan dem hade jag fått ­stanna hemma och även slutat spela hockey. Samtidigt var det väldigt bra att jag hade hockeyn när det var som tyngst. Att jag kunde komma i väg och tänka och prata om något annat. På så sätt fick jag med mig ­energi hem, säger Fredrik Johansson.

Nu, 1,5 år efter det tunga cancerbeskedet, presterar Johansson och Västerås bättre än på länge. Munkedalssonen spelar center i förstakedjan och gör förmodligen sin bästa säsong någonsin. Västerås ligger just nu i den yttersta toppen av Hockeyallsvenskan och målet är solklart; SHL. Hela staden längtar efter att få ta klivet upp till Sveriges finrum.

– Vi har nosat på högstaligan de senaste åren och förhoppningsvis har vi nu skaffat oss erfarenheten som krävs. Jag är jättesugen på att få spela i SHL med Västerås, men vägen dit kommer att bli tuff.