Historik

121 år är en bra början!

LP föddes den 2 februari 2005.

Det första numret av Lysekilsposten kom alltså ut den 2 februari 1905. Det företag som då stod bakom hette Lysekils Tryckeri AB.
Men redan i juni 1895 hade en tidning med namnet Lysekilsposten börjat utkomma. Den trycktes i Strömstad och var en avläggare till tidningen Norra Bohuslän. Lysekilsposten i den versionen hade kontor i Lysekil på Färgaregatan 10 och redaktören hette Th. Sjöboh. Tidningen utkom dock bara under två års tid under åren 1895 till 1897. Att tidningen inte blev mer långlivad berodde framför allt på dess politiska inriktning. Det radikala frisinne som tidningen var språkrör för hade inte någon allmän respons hos vanligt folk i Lysekil under denna tid.
Men försöken att ge ut tidning i Lysekil var inte slut i och med detta. Samma år, dvs 1897, startades utgivningen av en ny tidning vid namn Skärgården. Tryckeriet för denna tidning ägdes av redaktören Joh. Ed. Westberg och var inrymt på andra våningen i Radhes magasin. Men inte heller Skärgården tycktes vara någon affärsmässig framgång. Redaktör Westberg tvingades gå i konkurs och tryckerimaskinerna inköptes av konsul Magnus Radhe och rådman Gustaf Sjöstam. De överläts senare till den nya tidningen Lysekilsposten, efter att Skärgården lagts ned i december 1904.
Samma månad hade konstituerande bolagsstämma hållits på Hotell Lysekil vid Midgård i närvaro av ett antal herrar: Borgmästare Axel Sundberg, konsul J.G. Gunnerson, kronolänsman Viktor Hyllengren, rådman Lars Ödman, fabrikör J.H. Lindman, lantbrukare C.A. Nilsson i Fiskebäck, kamrer H. Hallgren, glasmästare J.A. Andersson och källarmästare Robert Kjellström.
De hade hörsammat en inbjudan till aktieteckning som införts i tidningen Skärgården i början av december 1904. Den 28 januari 1905 köpte det nya bolaget tryckeriet av Gustaf Sjöstam och Magnus Radhe för 10 000 kronor. Några dagar senare, den 2 februari kunde sedan utgivningen av Lysekilsposten starta.

Konkurrens från Kuriren
Utsikterna för att starta en ny tidning i Lysekil med sina ca 3 300 invånare var dock inte det mest lysande vid detta tillfälle. Fyra år tidigare, 1901, hade nämligen en tidning vid namn Lysekils-Kuriren startat i Lysekil. Den skulle bland annat vara stenhuggarnas språkrör.
Lysekilsposten hade konkurrens på hemmaplan av Lysekils-Kuriren ända till 1921, då denna flyttades till Uddevalla och bytte namn till enbart Kuriren. Som självständig tidning gavs kuriren ut ända till 1965.
Trots att det redan fanns en tidning i Lysekil i början av 1900-talet vågade sig grundarna av Lysekilsposten alltså sig på det ekonomiska vågspelet att starta en ny lokaltidning.
Lysekilspostens förste redaktör blev P. Ivar Hallberg, som fick relativt stora befogenheter. Han skulle stå för det redaktionella materialet, men även övervaka tryckeriet och anställa och vid behov avskeda personal.
Det blev dock som antagligen en och annan Lysekilsbo trodde vissa ekonomiska svårigheter att få ihop det rörelsekapital som krävdes till tidningen. Aktiekapitalet var på 10 000 kronor, men redan i maj 1906 tvingades man öka på detta till 20 000 kronor. Men det räckte inte. Bolaget upplöstes den 14 juli 1907. Samma dag bildades dock ett nytt bolag, Lysekils Nya Tryckeri AB, och det är detta bolag som än idag ger ut Lysekilsposten.
Efter ombildningen av bolaget var ekonomin minst sagt kärv den första tiden, eftersom det nya bolaget övertog skulderna på drygt 14 000 kronor av det gamla.
Annonser i mängd
Tittar man på Lysekilspostens allra första utgåva den 2 februari 1905, så ser man att den innehöll en mängd annonser, de allra flesta om butiker och företag som idag är okända för många av dagens invånare i Lysekils kommun.
I det första tidningsnumret fanns bl.a. annonser för O. Dorthés vinaffär, Ekstedts Bageri, urmakare Bothén, Westkustens Toffelfabrik, Gullmarns Lim- och Benmjölsfabriker, A. Karlsons Bryggeri, Hugo Hallgrens försäkringsfirma och Sven Larsons, men där fanns också affärer som är verksamma än idag, t.ex. Björsells konditori och Lindbom.
I sin första prenumerationsanmälan i första numret deklarerade tidningen att den skulle föra stadens och bygdens talan i olika frågor, men den hade också politiska ambitioner.
Det var Ivar Hallberg som skrev ledarartiklarna de första åren. 1907 blev det dock byte på redaktörsstolen, då Adolf Stenström från Luleå trädde till. Denne hade en sådan iver för politik och allmänna politiska artiklar att han vid ett sammanträde i december 1909 fick påpekande av bolagsstyrelsen att ”artiklar rörande ortens frågor” borde oftare förekomma”. Även konsul Magnus Radhe hade en liknande åsikt vid bolagsstämman i maj 1910.
Adolf Stenström tjänstgjorde vid tidningen fram till 1924, då han pensionerades av bolaget.
Redaktörer sedan dess har varit Einar Andersén, Arne Lindström, Elof Ljunggren, Anders Gersne, Knuth Hansson (från 1 nov. 1944 till 30 juni 1974).

Över 30 år som chefredaktör
Den 1 juli 1974 tog Helge Gustafzon över som chefredaktör och ansvarig utgivare. På den posten finns han kvar idag över 30 år senare och har lotsat ”LP-skutan” genom händelserika årtionden i slutet av 1900-talet och in i 2000-talet.
Sedan många år är Lysekilsposten en politiskt fristående ortstidning, som framgår av sidan 2 i varje nummer av tidningen.
Ända sedan 1932 har Lysekilsposten varit inrymd i det hus som tidigare var L. Laurins representationsvilla. Laurin var den som grundade Skandiaverken i Lysekil. Tidningshuset i Lysekil är av många betecknat som ”Sveriges vackraste tidningshus” med sitt läge vid Södra hamnen och murar och skulpturer i granit.

Oerhörd utveckling
Den tekniska utvecklingen har under de gångna 100 åren varit enorm. Under många år användes den förhållandevis otympliga, omständliga och långsamma metoden met blyteknik. Att publicera fotografier var länge ett besvärligt kapitel, i och med att klichéer måste framställas i en speciell maskin. Länge innehöll därför Lysekilsposten inga eller mycket få lokala fotografier. Även om det utbröt en storbrand i staden blev det under många år inga foton i tidningen.
Men 1976 blev ett märkesår i den tekniska utvecklingen vid Lysekilsposten. Då lämnade man blyepoken och gick över till den moderna offset-tekniken, i samband med att en USA-tillverkad offsett-press köptes in.
1978 byggdes pressen ut med ytterligare två tryckverk.
Offset-pressen från 70-talet fungerar än idag och ger ett utmärkt svartvitt tryck.
Pressen som även trycker systertidningen Stenungsunds-Posten kan spotta fram upp till 300 tidningar i minuten. Den klarar 16-sidiga tidningar i fullformat, eller 32-sidiga tidningar i tabloidformat. När LP trycker temabilagor som näringslivs- och sommartidningar används tabloidformatet.
LP-läsare som var med på 1960-talet kanske minns att tidningen gick ned i format till tabloid under några år. Men i slutet av 60-talet gavs tidningen åter ut i fullformat.  På hösten år 2019 slutade LP tryckas i Lysekil och därmed ändrades formatet till tabloid (efter några månaders övergångsperiod i Berliner-format. Ett format mittemellan tabloid och storformat. ) 
Sedan slutet av 80-talet skrivs all text in i dator.  Och sedan 2014 har det gått att läsa LP helt digitalt.  Vi Buyandread och Prenly (den senare tjänsten startade i nov 2016.)  

Digitalt för hela slanten
Då LP firade 100 år 2005 skrevs följande text om dåtidens produktion:
”Datoriseringen av text- och bildframställningen, där digitalkameror nu helt slagit ut den gamla typen av kameror med negativ film, gör att 100-åringen nu är avsevärt snabbare med att förmedla nyheter än när tidningen var ung. En bild som tas i Lysekil på eftermiddagen under någon av veckans fyra utgivningsdagar kan någon halvtimma senare ses i den färdigtryckta tidningen hos prenumeranterna i staden.
LP är idag Sveriges enda tidning som trycks på eftermiddagen. I Lysekil och samhällena som ligger närmast når den också sina läsare på eftermiddagen, med hjälp av skolungdom som snabbt och effektivt ser till att varje prenumerant får sin tidning.
Som vi sagt i jubileumsannonser för LP förut: 100 år är en bra början!