“Vi fick ett nytt liv på två år”

I Långedalen på Skaftö, omringat av klippor och åkrar ligger ett litet vitt hus. Runt om kryllar det av ledtrådar till vilka som bor där inne. Traktorer, odlingsmarker, vinrankor och växthus är bara toppen av familjen Arnstrands isberg av gör-det-själv-projekt.
Det var på en långsegling under gymnasieåren på Öckerö som Elvira och Emanuel fick ögon för varandra. Han läste sjöfartslinjen och hon naturbruk. Idag, tio år senare, jobbar Emanuel som fiskare och Elvira är föräldraledig med deras ettåringe son Tage.
– Det är som att vi fått ett helt nytt liv bara på två år, säger Elvira som sedan 2023, tagit examen, gift sig, köpt hus, skaffat hund och fött ett barn.

Hemma är det viktigaste för paret Arnstrand. Det är där de lever sitt nyfunna familjeliv men någon tid över har de inte gett sig själva. Förutom jobb och barnauppfostran startar Elvira och Emmanuel ständigt nya projekt. Allt började med Elvira började plantera blommor i trädgården,
– Sedan skaffade vi ett växthus och sen bara rullade det på, säger Elvira och skrattar.
Senast i ledet har de fått ta över ett område jord av deras granne som de börjat plantera för fullt.
– Vi hoppas att kunna öppna ett stånd och sälja en del av all potatis vi tänkte odla till sommaren, säger Emanuel och börjar räkna på hur många kilon som inte kommer gå åt av familjen själva.

Elvira är ny i livet på landet. Hon kommer ursprungligen från Alingsås, “kaféernas stad” som hon själv kallar det. För Elvira har vischan alltid varit främmande men hon blev själv överraskad över hur snabbt det gick att assimileras till livet på Skaftö.
– Det gick väldigt fort att komma in det, att vänja sig vid tyst och lugnt det är på lågsäsong. Och att man pratar folk som man träffar i mataffären var ju helt otänkbart för mig innan jag flyttade hit. Det gjorde jag aldrig i Alingsås. Där undviker man även de människor man känner, säger hon och skrattar.
Elvira och Emanuel har ett gemensamt instagramkonto där de lägger ut bilder och klipp från sina projekt i och runtom hemmet. Enligt paret har deras grannar därför stenkoll vad de håller på med.
– Någon gång gick jag till mataffären och köpte en påse potatis. Då blev jag stoppad av flera stycken som kom och undrade varför jag inte nöjer mig med den jag odlar själv, säger Emanuel.

Han är född och uppvuxen på Skaftö och fisket har funnits i blodet sedan generationer tillbaka. Sedan barndomen i Grundsund har det varit klart att även han skulle bli fiskare, precis som sin far. Tills för bara några år sedan jobbade han på sin pappas båt. Numera har han startat eget bolag och fiskar havskräftor från sin egen fiskebåt. Havskräftorna är det som sätter maten på bordet i Långdalen. Både inkomstmässigt och bokstavligt.
– Det blir att vi äter mycket havskräftor, säger Emanuel med ett leende på läpparna.
Att inte bo precis vid vattnet tycker han är skönt.
– Jag tar inte med mig jobbet hem, säger han och skrattar, men det blir ju bara att man jobbar hela tiden då eftersom att det alltid finns något att fixa på båten.
Han refererar till sin pappa som ser sin fiskebåt från sovrumsfönster.
– Han är där och meckar 24/7, jag själv tycker det räcker att säga vatten på jobbet. Jag behöver inte göra det hemma också, säger Emanuel med glimten i ögat.
Han berättar om tiden de bodde i Göteborg och hur skönt det är att vara tillbaka på Skaftö.
– Det var första gången jag inte fick se solen gå ned över havet, det var jättekonstigt.

Numera får han bo på stället han älskar allra mest, Skaftö. Men denna gång inne på landet. Det passar sig bra med hans nyfunna intresse för jakt. Det var en vän till honom som introducerade jakten bara för några år sedan. Nu är Emanuel helt fast.
– Det är så härligt eftersom det blir något projekt. Har jag en timme över så kan jag bara dra geväret över axeln och sätta mig uppe på berget.
På klipporna precis intill Arnstrands hus ser man ut över en stor del av Skaftö. Det gör det lätt för Emanuel att få syn på alla de rådjur som lever i närheten.
Elvira minns en sommarkväll när paret var nyinflyttade och Emanuel står i trädgården. Precis då passerar två älgar och tre rådjur bara några meter ifrån honom. Då kunde han bara brista ut i ett “nu har jag det bra”.

När Elvira inte är föräldraledig jobbar hon på Preem som hållbarhetsingengör. Det är ett yrke som ligger henne nära till hjärtat, och till hennes nuvarande livsstil.
– Det går hand i hand känner jag. Det känns som jag får jobba med det jag gör här hemma också, hållbarhet alltså, säger Elvira. Hon tycker det är viktigt att man gör det man kan för miljön, både på det stora och det lilla.
Elviras jobb är något hon även har användning av på fritiden. I fjol började Elvira och Emanuel odla druvor i sitt växthus. Blå sådana. De visste inte riktigt hur man gjorde men båda ville ändå testa på att tillverka sitt eget vin. Då kom Elviras kunskaper som kemiingenjör fram.
– Det är ändå lite roligt att förstå hela den processen och man fick ju googla för att det var ju inte någon som sa till oss hur processen går till. Därför tog det ju väldigt lång tid att förstå liksom. Hur ska vi göra? Hur länge ska det ligga? Vad ska vi tillsätta? Vad ska vi inte göra?

Men vin blev det till slut. Arnstrands lyckades göra 18 liter rödvin och 8 liter vitt. Dock av blandade resultat.
– Alltså det röda vinet blev inte det bästa vi har druckit, så det blev ofta att vi gjorde sangria på det. Det vita däremot, det blev vi nöjda med. Det smakade verkligen ett svenskt vitt vin, syrligt och fruktigt, säger Elvira.
Vid sidan av drycken är det främst mat som paret Arnstrand lägger tid och energi på att odla och jaga. De båda känner ett driv till att kunna producera hela tallriken hemifrån. Ska de bjuda på middag ska däremot huvudrätten vara i all sin enkelhet. Skaldjur fiskat av Emanuel och aioli. Men om de ska imponera på någon ser menyn annorlunda ut. Då gör Elvira sin zucchini carpaccio med parmesan och pinjenötter. Till huvudrätt skulle Emanuel laga en torskrygg fiskat av sin far med en vitvinssås, smörstekta sparris och färskpotatis. Så mycket som möjligt från gården förstås.
På frågan om de skulle velat leva i en annan tid än denna har paret svårt att svara på. Emanuel tänker efter och nämner tidigt nittonhundratal och de stora sillperioderna. Men snabbt ångrar han sig.
– Men å andra sidan hade de så dåliga båtar på den tiden så de gick ju inte att fiska på samma sätt som vi gör idag. De hade ju väldigt mycket fisk. Men jag tycker vi lever i en väldigt rolig tid för det utvecklas ju extremt mycket allting. Speciellt inom vår bransch. Bara på 20 år har det ju hänt hur mycket som helst, säger han.

Elvira kan inte heller bestämma sig.
– Svårt att få tag på pinjenötter förr i tiden, säger hon och skrattar.
Elvira, Emanuel, deras son Tage och hunden Leo trivs bra i sin tid på Skaftö. Förutom en livlig pub i närheten har de allt de vill ha. Här får de leva ut sina stora intressen och sakta men säkert börjar många av deras vänner skaffa familj och överväga livet på Skaftö. Men gemenskapen runtomkring finns redan på ön, det är Elvira och Emanuel eniga om.
– Såklart är naturen och omgivningen underbar här, men gemenskapen är det bästa med Skaftö. Den gör ön till en trygg plats. Och en trygg och gemensam plats tycker jag är det som betyder ett hem, säger Elvira.
Emanuel sitter bredvid och nickar.

Wilhelm Olivecrona
wilhelm@lysekilsposten.se
Foto: Gabriel Berndtsson
gabriel@lysekilsposten.se