Det är dimma över fälten,
vackra tistlar där jag går.
Över ängar i november,
är det tystnaden som rår.
Jag går en meter över marken,
är en liten del i allt.
Och från havets stora vagga,
en salt, salt vind
mot min kind.
I den fria naturens
underbara rum.
Så lyder de inledande raderna i Nationalteatern-stjärnan Ulf Dagebys sololåt “Underbara rum”. Texten är skriven i det första huset som han, tillsammans med sin fru Ankie Dageby, hyrde på Skaftö för ungefär 40 år sedan. Inspirationen fann han bland tistlarna, ängarna och de salta vindarna som omgav honom på “Kvärna”, där huset var beläget.
Paret hamnade på ön för första gången efter att de sökt sommarboende genom att sätta in en annons i Göteborgsposten. Och de fick mersmak direkt. Inte bara för tistlar, hav, fält och allt annat som utgör den fria naturens underbara rum, utan även för människorna.
– Efter att vi hyrt in oss på Skaftö ett antal gånger så insåg vi att vi hade fler vänner där än hemma i Göteborg, säger Ulf Dageby, skrattar och tillägger:
– Så till slut köpte vi oss en kåk.
Omgiven av musiker
Historierna om bekantskaper stiftade på Skaftö är många. Under sin första vistelse så stötte paret Dageby till exempel på Jan Magnarsson, som tillsammans med Eva Jarnedal utgör gruppen “Öbarna”.
– Jag och Janne kände varandra sedan tidigare, men jag hade ingen aning om att han hade flyttat till Grundsund. Vi började höras och det resulterade i att jag producerade två skivor för dem, säger proggikonen.
Öbarna är långt ifrån de enda skickliga musikerna han känner på Skaftö. Det fullständigt vimlar av dem, konstaterar han förnöjt och nämner Jesper Wilén, Bernt Åkesson och Roger Svensson (Berra och Roger), samt paret Anders- och Birgitta Gunnarsson som några exempel på lokala artister som han har spelat med.
Ulf Dageby har hunnit fylla 79, och även om han fortfarande skriver musik om dagarna så har spelningarna blivit färre. Man kan dock lita på att han, så länge inget oförutsett händer, dyker upp för att spela klarinett när det vankas midsommarfirande vid Västra kajen.
– Och Berra är alltid där med sin banjo. Flera av de andra musikerna som jag nyss nämnde brukar också vara med, men man vet aldrig exakt vilka som kommer. Det är lika spännande varje år att se hur orkestern ser ut, säger han.
“Gillar liv och rörelse”
När Ulf Dageby inte umgåtts eller spelat musik med sina vänner, så har han spenderat många timmar på Skaftös olika vandringsleder.
– Man kan gå i timtal. Kors och tvärs över hela ön. Fram och tillbaka, ner till Vägeröds dalar och tillbaka till Grundsund. Jag har gått många mil där, säger han.
Under vintern uppskattar han stillheten. Han fascineras av hur tystnaden och dimman breder ut sig över ön under årets kallaste månader, men det betyder inte att han har något emot den betydligt mer högljudda sommaren.
– Jag är inte en av dem som tycker att det är jobbigt när det kommer hit en massa människor. Jag gillar liv och rörelse. Det var samma när vi köpte kåken; folk frågade om det inte är jobbigt att den ligger precis vid vägen, men det är ju bara härligt, tycker jag. Turisterna och restaurangerna skapar en levande bygd under sommaren och jag tycker bara att det är positivt, säger han.
Fler spelningar i sommar
Idag är Ulf och Ankie Dageby särbos och Ulf tillbringar vanligtvis veckodagarna i Göteborg och helgerna på Skaftö. Så lär det bli även i sommar, men han kommer därtill även att göra ytterligare några spelningar med Nationalteaterns Rockorkester. Detta trots att bandet, vid ett flertal tillfällen, har tackat av sin publik med “sista spelningen någonsin”.
– Det är nog lika bra att vi slutar att tjata om det där med sista spelningen hit och dit. Spelningen på Liseberg förra året skulle ha varit den sista, men de fick bara ta in 10 000 personer, vilket gjorde att väldigt många förtvivlade människor inte fick komma in. Nu känner vi att vi behöver göra några spelningar till så att även de får vara med, säger han och tillägger:
– Så länge människor vill komma och se oss så finns det ju ingen anledning till att jag ska sitta hemma och vara purken!
