Hurra på dig nu Alf! och du med därnere på campingen, var det på Henån? Ja, det var det, säger de i brevet här jag har. Anna hette du ja! Nu kommer jag ihåg det – och så kommer: Tusen röda rosor till just er! Anna och Alf! Varsågoda! På Radio Sotenäs, nittifemkommatre! Dansbandskväll med Sune. Alltid på måndagar. Riktigt goa låtar.
Tyst i sändning
Ja, så där kan det låta i etern om man sätter på rätt kanal om måndagkvällarna! Nittifemkommatre. Bortåt elva år har han hållit på och till sin egen överraskning, kanske. Sune Grefwenhill från Lyse. Dansband, bara dansband för hela slanten.
Ibland kommer lyssnare direkt till studion och önskar låtar. Men oftast är det låst så det är bäst ringa först. Mejl eller telefon eller brev är säkrare.
För det blir inte bra om springet blir för stort i korridoren utanför, det vet alla vi som suttit i en radiostudio eller hållit i en radiosändning. Tyst ska det vara.
Radio Sotenäs är en ganska unik institution som såg ljuset i sent 80-tal. Många men inte alla hade lärt sig hantera mikrofoner och högtalare och sladdar i Smögens missionskyrkas ungdomsföreningar.
För tjugo år sen var springet i korridorerna kanske större än nu, för då var det 90-talets arbetslöshet, och radioledningen med Morgan Nilsson, Stefan Martinson och Ulf Plutten Nilsson i spetsen tog emot och tog om hand åtskilliga vinddrivna existenser och andra med – det visste Owe Karlsson på arbetsförmedlingen och kollegan Stig Tånge.
Och kommunens arbetslöshetsledare Rune Lysell var också bara alltför tacksam att tidvis bli av med oss från sina listor och väntrum och ha oss placerade ytterligare sex månader.
Det var i 90- talets krisår
För arbeten fanns inga.
Men blanketter skulle fyllas i. A-kassebidrag eller alu-bidrag eller andra bokstavsbidrag betalas ut. Vad de åtgärdsutsatta gjorde var mindre noga. Dem Morgan hade om hand brukade vara åtgärdade för en tid, sett ur arbetsförmedlingens synvinkel.
Herrar Karlsson, Lysell och Tånge litade på Morgan. Och nånting brukade de åtgärdsutsatta producera. I alla fall hördes de inte av förrän alutiden började ta slut.
Söka jobb var ändå inte lönt. Och radion var ju jobb! Så roligt sen!
En del av oss var tämligen besvärliga, minst sagt. Ut ur radion – 95,3! – kom inte bara hyfsade program utan också sånt man inte ville höra själv heller – efteråt…
Besvärliga själar
En som inte ville höra sig alls var Sotenäsbostäders dåvarande vd Bertil Lekting när vi ringde för intervju. Men vi lyckades inte bättre än Radio Väst i Uddevalla den gången. Inga av oss fick ut offentliga handlingar.
Musik och reklam blandades och gränser tänjdes (inte bara fysiskt när vi sände tvärsöver Nordsjön) – för sån är närradions själ och närradions folk – minns saliga Radio Nord och Radio Syd som sände från båtar utanför landsgränsen och torpederade hela det svenska radiomonopolet.
Som medium behövs radion
Inte en utan flera medarbetare på nittitalets Radio Sotenäs hamnade i andra medier. En del i tv. Kanske en förtjänst av herrar Karlsson, Tånge och Lysell? Eller snarare Morgan Nilsson?
Morgan Nilsson och Plutten har funnits kvar hela tiden, liksom Ronald Larsson, som bytt till lystringsnamnet Ersson. Men säg Ronald så räcker det.
Men få har haft sån framgång som Sune, som varje måndag hörs i etern via mixerbordet här i Abbagården och masterna på Tyfsenberget.
Att Radio Sotenäs finns kvar efter alla åren är en bedrift.
Kanske visar det, att herrar Karlsson, Lysell och Tånge hade rätt? Närradion med Morgan Nilsson var något som behövdes i nittittalskrisen och behövs ännu när arbetsmarknaden verkar ha gått runt – för närradion som medium behövs. Radion är både rolig att arbeta med och den uppskattas, den blir lyssnad på.
Nu är det dags gå…
Nej, nu ringer telefonen!
Sune ser samtidigt på dataskärmen att låten börjar ta slut: Hej, här är Sune som spelar dansbandslåtar hela kvällen 95,3, i Radio Sotenäs – vänta, jag ska prata i radion, häng kvar: för nu kommer De sista goda åren, varsågoda! Hej, nu har du kommit fram till Sune! Vad hette du då? Är det inte en härlig kväll och snart är det jul också!
Då smiter LP ut i korridoren, där 1980-talets sponsorer hänger på en skylt och en del urklipp ur lokaltidningarna visar att det skrivits förr om Radio Sotenäs.
Men att kyrkoherde Sjöström i svenska kyrkan i London radiodebuterade i två timmars direktsändning från sitt skrivbord på 6 Harcourt Street 1995 kanske ingen tror på. Bäst så?
