Paret odlar sin egen mat i trädgården på Härnäset

Solen skiner, april har just börjat och det är en av årets varmaste dagar hittills när Lysekilsposten rullar in på uppfarten till ett hus på Härnäset. Här har Karin och Emil Persson bott i snart tre år. Tillsammans har de fyra vuxna barn och två barnbarn, men till familjen hör också två katter, sex kaniner, en hund, 22 höns, två tuppar och 17 vaktlar, varav sju är nykläckta.
– Det är fullt upp här, skrattar Karin när vi möts av en svärm lösgående höns på väg ut i familjens trädgård.
Karin jobbar som socialsekreterare i Sotenäs kommun och Emil arbetar med styrsystem på Preemraff. Den största delen av deras lediga tid spenderas ute i trädgården där de utövar sitt gemensamma intresse, odling.
– Jag jobbar bara 60 %, så jag är ute och grejar väldigt mycket, säger Karin och öppnar grinden som hindrar hönorna från att ta sig in i växthuset.

Foto: Gabriel Berndtsson

Förra året installerade de ett växthus i trädgården och där odlas nu en stor del av de grönsaker som familjen försörjer sig på under sommarhalvåret.
– Här inne odlar vi bland annat tomater, gurka, chili, aubergine, paprika, spenat och dill, säger Karin.
I växthuset har de installerat ett bevattningssystem med droppspjut som trycks ned i jorden.
– Vi har kopplat bevattningssystemet till en gammal grävd brunn, så när pumpen går igång så kommer det vatten ur droppspjuten vilket är mycket bättre än att vattna på ytan. Då går rötterna nedåt som de ska, istället för uppåt mot vattnet. Med den metoden kan man också upp till 90 procent vatten, förklarar Emil och demonstrerar hur de används.

Foto: Gabriel Berndtsson

Nedanför växthuset ligger ett grönsaksland där de odlar bland annat potatis, flera olika sorters kål och lök, rödbetor och broccoli. I trädgården finns också ett flertal bärbuskar som ger hallon, vinbär, krusbär, jordgubbar och blåbär. Skördarna konsumerar de direkt, fryser in, eller säljer till vänner och familj.
– Jag har börjat försöka bli mindre beroende av frysen ifall det skulle bli strömbortfall. Så vi picklar en del och förra året gjorde jag kokkonserverade tomater som kan stå i rumstemperatur i matkällaren.
På vintern när skördarna sinat köper familjen grönsaker i affären. Men vissa sorter klarar de sig utan.
– Grejen är att när man börjar odla sina egna grönsaker så tycker man inte att tomater i affären är så gott i november. Så gurka och tomat och sånt handlar vi inte. Det blir kanske någon paprika eller vitkål om vi inte har kvar men vi tänker lite mer på ursprunget. Jag skulle inte köpa sockerärtor från Kenya.

”Det ger en grymt stor känsla av
tillfredsställelse när nästan allt på
tallriken är egenproducerat”

 

Karin är uppvuxen på en bondgård och har alltid haft ett odlarintresse. Men det var först efter en lång sjukskrivning som intresset tog fart ordentligt.
– Vi odlade ganska mycket när vi bodde i vårt första hus. Sen flyttade vi till torpet och när vi bodde där gick jag igenom en lång sjukskrivning för utmattning. Efter det drog jag väl igång, som många andra, och började lite grann igen efter att intresset legat i träda i sisådär tio år. Och nu är vi här, med trädgårdsland och växthus, berättar Karin.
För dem är det huvudsakliga syftet med odlingen att slippa äta näringsfattig mat som fraktats över hela jorden.
– Det ger en grymt stor känsla av tillfredsställelse när nästan allt på tallriken är egenproducerat. Det är mycket jobb men just den stunden gör det värt det.

Inuti växthuset är det just nu grönt. Men mot sommaren kommer alla möjliga grönsaker kunna skymtas mellan bladen. Foto: Gabriel Berndtsson

Hon berättar vidare att hon lärt sig mycket av odlingsinspiratören Sara Beckmo. Men nu har även Karin och Emil har tips att dela med sig av.
– Här har jag en stor kruka som jag har bottnat med löv. Ovanpå är det lite kaninbajs, lite halm, och lite hö. Sen är det bara att toppa med ett lager jord. Och så kan du så i det. Under tiden som det växer i krukan så kommer det ändå att bli jord av allt. Så när du tömmer krukan sen så har du dubbelt så mycket jord. Det blir som en liten jordfabrik, förklarar Karin.

Har man inga djur som kan ge gödsel hemma så rekommenderar hon att ta kontakt med exempelvis ridklubbar.
– Många tjatar om att gödsel inte får vara färsk, men det går jättebra att odla i färsk hästbajs. Det är inte så starkt. Vi brukar hämta på ridklubben och swisha en liten peng. Då
blir alla parter glada, säger Karin.
Att odla behöver alltså inte bli så dyrt. Odlar man dessutom saker som man själv tycker om att äta blir det ännu billigare.
– Strunta i att odla konstiga grejer som du inte gillar. Odlar man på en balkong så blir det ju inte så mycket såklart. Men vi som odlar mycket måste gå ut och kolla vad vi måste äta nu direkt så att det inte förstörs. Sen får vi glatt äta det i två veckor. Då är det jobbigt om man inte tycker det är gott.

Halm blandat med kaninbajs lassas ned i pallkragar och blir grunden för nya planteringsprojekt. En av de viktigaste metoderna som de använder är “täckodling” – att man täcker jorden med organiskt material för att minska ogräs och öka mängden näring.
Foto: Gabriel Berndtsson

Trots alla djur, växthuset och trädgårdslandet ser Karin och Emil fram emot att utveckla trädgården ännu mer. Karin hade velat skaffa ankor, men hon har också svävat iväg i större tankebanor.
– Tänk om man köpte den där åkern här nedanför och så bygger man flyttbara hönshus och satsar på gräsbeteshöns. Sen köper man ett riktigt stort tunnelväxthus som man smackar upp där nere. Så kan de bo i det på vintern. På sommaren kan man istället odla där inne. Det här har jag börjat fantisera om på sistone, säger Karin och sneglar på Emil som inte riktigt är lika entusiastisk till förslaget.

Nykläckta vaktelungar. Foto: Gabriel Berndtsson

– Har man lite färre eller lättskötta djur så är det lätt att få hjälp av grannen om man ska iväg. Jag hade velat göra ett kålväxthus istället. Som det är nu blir det lite svårt att skörda och ta bort sniglar, säger han och syftar på kålodlingen som täcks med nätbågar idag.
En gemensam vilja är att hinna med lite större försäljning av det de odlar. Kanske via Reko-ring eller på marknad.
– Vi får se. Det blir en lite större apparat och en hel del press då. Vi har väl kört en “reko-ring light” då Emils mamma tagit upp beställningar från väninnor och det funkar bra det med, avslutar Karin.