”Låt oss starta en auktion på nätet”, föreslog Pedro, en av finansiärerna.
(Auktionssajten Tradera startadeförst 1999.)
Frågan var vilket namn vi skulle sälja först. posten.com – som både svenska, norska ochåländska posten kunde göra anspråk på var ett förslag. Ett annat var wallenberg.com – eftersom tillräckligtmånga hette Wallenbergkundeingen enskild göra anspråk på namnet som sitt privata varumärke.
Jag mejlade min vän Villan, som undervisade i sociologi på Yale University, och bad om råd.
”Gud så klart!” svarade hon.
”Kvällspressen kommer älska det!”Och så lade vi upp gud.com för försäljning på vår hemsida.
Spekulanter fick skicka bud till elvis@posten.com – min dåvarande mejlaadress.
Sedan tipsade jag skvallertidningen Resumé om att vi auktionerade ut gud.com på nätet.
”Har någon bjudit på den ännu?” frågade journalisten.
”Eftersom det är konfidentiellt…vill jag inte att du skriver om detta”, svarade jag, ”…men en affärsbekant till Ulf Ekman på Livets Ord har lagt ett bud.
Han säger att Ekman en gång hjälpt honom ekonomiskt, men också andligt, och vill därför återgälda detta genom att skänka honom gud.com.”
Resumé var som vanligtsnabba med att bryta mot den heliga off the recordprincipen, och snartvar nyheten om Livets Ord ute i media. TV3 gjorde ett reportage frånSankt Jacobs kyrka i Kungsträdgården,där jag satt på en träbänk med datorn uppslagen som en bibel i knät och biktade mig inför reportern:
”Jag hoppas innerligt att Svenska statskyrkan, som ärmoralisk ägare av Gud, ska köpa adressen!”
Efter TV-inslaget hängde Aftonbladet och Expressen på och det blev ett herrans liv och Livets Ord blev arga som satan och sa att de ”inte på något sätt var inblandade i dessa skumraskaffärer”.
Till slut köpte Göteborg Gud för 20.000 kr.
”Det råder anarki i internetbranschen”, berättade Ronny öppenhjärtigt för Aftonbladet.
”Vi köpte adressen för att den inte skulle hamna i orätta händer. En av budgivarna var till exempel Ulf Ekman från Livets Ord. Vi tänker därför sälja adressen till Svenska Kyrkan symboliskt för en krona” Dagen efter köpet kontaktade jag ateisten Ronny och frågade om vi fick köpa tillbaka Gud för 40.000 kr. Då skrek han att jag var ”en satans jävla idiot” varpå jag inte hann svara ”Gud vare med dig!” innan han lagt på luren.
Vårt mediala trolleri med Gud medförde att jag blev både ökänd och populär. På pubarna vid Mariatorget skrattade man åt att vi ägde carlbildt.com och på restaurangerna runt Karlaplan skrattade man åt att vi ägde olofpalme.com. Jag började förståhur Bert Karlsson bar sig åt när han manipulerade svensk media. Samtidigt kände jag en obehaglig fläkt av hypomanisk och alkoholrelaterad hybris inom mig.
Jag började fundera över vad jag egentligen sysslade med.
”Du är för lite psykopat för att sköta om det här!” sa en av finansiärerna.
Detta var nog den finaste komplimang jag någonsin har fått. Jag föreslog att han skulle köpa Control Alt Delete AB av mig och ta över kontakterna med media och företag.
”Nej, det kan jag inte, jag ska snart börsnotera ett företag.” svarade han. Och det var nog tur för honom. För snart väntade några riktigt tuffa duster med svenska och amerikanska företag.
I nästa avsnitt berättas om hur Jan Axelsson, internetforumets Flashbacks grundare, kom in i handlingen.
Robert Boström
© Skaftö Media AB
