– Min mamma blev svårt sjuk efter att jag föddes. Så hur håller en mamma sitt barn nära sig? Genom att sticka! Och sedan dess har jag inte slutat, säger hon.
OBS! Till och med morgonen måndag den 28 november kan du läsa vår e-tidning gratis. Klicka HÄR för att ta del av årets första JULSPECIAL. Du kan förstås även läsa äldre utgåvor flera år tillbaka. Ladda gärna ner vår app för bästa läsupplevelse!
Trevlig läsning!
Varje dag stickar Maretta Lychou, oftast på ovanvåningen i sitt och makens hus som ligger längst ut i Fiskebäckskil. Med Gullmarsfjorden och sedan Lysekils siluett som vy utanför fönstret.
”Ponchos är roligast”
Det som är roligast att sticka berättar Maretta Lychou är ponchos och flera stycken hänger på galgar på en vit ställning i rummet. Som i övrigt är fullt av stickade plagg.
Alltifrån pulsvärmare, västar, tröjor och mössor. Hela ställningen glittrar, just glitter är en pågående trend enligt Maretta Lychou.
– De är lite mer festliga, och ibland är det skönt med ett plagg som värmer och inte har någon ärm, som en poncho.
Hon tänkte att det glittriga garnet skulle vara lite mycket för svenskarna, som enligt henne har en lite mer avskalad smak. Men efter att hon i somras öppnade upp en butik i sin och makens sjöbod precis nedanför huset såg hon att intresse för det glittriga finns.
– Det är kanske inte bästa tidpunkten att sälja stickade plagg mitt i sommaren. De flesta har lämnat vintern bakom sig och tänker bara på bad och glass, men många kom ändå förbi min butik, säger hon med värme i rösten.
Kreativ process
När sjöboden så här års är för kall för att vara en dagligt öppen affär, är det på ovanvåningen i huset Maretta Lychous hantverk får bre ut sig. Verksamheten får nu namnet ”Brei”, som på Afrikaans betyder sticka. Med en nyfikenhet på Bohus Stickning berättar Maretta Lychou att hon gärna lär sig nya mönster och att det roliga med stickandet är den kreativa processen och även resultatet. Den Sydafrikanska tekniken skiljer sig från den svenska berättar hon.
– Vi har en teknik som gör att vi stickar väldigt fort. Vi stickar ungefär såhär, säger hon och visar samtidigt med händerna en rörelse i sidled.
”Alltid varit en del av livet”
Stickandet har alltid varit en del av Maretta Lychous liv, med sina första sticknålar som var två ekrar från ett cykelhjul fick hon lära sig hantverket tidigt.
– Min mamma blev svårt sjuk efter att jag föddes och på den tiden fanns inte tv som idag eller internet. Så hur håller en mamma sitt barn nära sig? Genom att sticka! Och sedan dess har jag inte slutat, säger hon.
När hon sedan gick i skolan i Sydafrika hade de ett ämne som hette stickning. Hon berättar att hon alltid var lite mer avancerad än sina kompisar och blev ofta ombedd att sticka åt dem.
– Det är många kvinnor i Sydafrika som inte kan sticka på grund av det, säger hon med ett leende.
