När det handlar om skolan kom resultatet, efter ett antal års stålbad, som ett brev på posten. Ett kraftigt ras i skolrankingen. Jag vet inte om någon är förvånad. Det borde man inte vara. För när man är nere på en nivå där det ska sparas in på pennor och radergummi så är situationen egentligen ohållbar.
Nu vill samma partier som i flera år suttit och dragit ner på resurserna plötsligt tillföra mer pengar till skolan. Det är jättebra. Sent ska syndaren vakna, men bättre sent än aldrig och med det sagt hoppas jag att flosklerna är slut för den här gången.
Där jag dock inte ser någon förändring alls är föreningslivet, och då specifikt idrottsföreningarna. I en tid där klubbarnas insatser är viktigare än någonsin lyfts inte en stavelse om hur man ska komma till rätta med ett föreningsliv i Lysekil som med näbbar och klor kämpar med ekonomin, för att hålla näsan ovanför vattenytan.
I veckan rapporterade vi om att kommunens enda kvarvarande damlag i fotboll lägger ner. Kanske kan det bli en larmsignal. Om inte, så undrar jag vad som kan få politikerna att vakna till. Handbollens damlag lades ner redan inför förra säsongen. SAIS/LAIK:s damlag drog sig ur seriespelet i veckan. Enligt mig är det i stort sett alltid damlagen som får spela andrafiolen i klubbarna. När pengarna tryter är det bäddat för interna strider i föreningarna och damerna är knappast prioritet ett.
Det finns massor att jobba på inom föreningarna. Men tiderna förändras och ideella krafter är snart lika sällsynta som oskulderna i Paradise Hotel. Man behöver helt enkelt ekonomiskt stöd från kommunen, innan det är för sent…
Läs mer i papperstidningen eller på buyandread.
