Krönika: Spekulationernas tid är kommen – imorgon får vi alla svar

Vi har nått den tiden på fotbollsåret då det är dags att börja dra självsäkra slutsatser utifrån försäsongsmatcher. Som djurgårdare minns jag med stor glädje hur det blårandiga laget i mitt hjärta dansade sig igenom Svenska cupen vid den här tiden förra året och slog ut AIK på straffar i semifinalen. Segern mot AIK kom dessutom på bortaplan.

På sociala medier firade Djurgårdsfamiljen inte mindre än fyra positiva besked samtidigt:
1. Vi hade befäst vår position som bäst i Stockholm
2. Snacket om att Malmö skulle kunna jogga hem SM-guldet var rent nonsens – vi var redo att utmana.
3. Derbyspöket som gäckat oss sedan 2011 är ett minne blott. Kunde vi slå AIK i en cupsemifinal på bortaplan så fanns det inte på världskartan att vi sedan skulle låta någon av våra lillebröder störa oss när vi stötte på dem i Allsvenskan.
4. Djurgårds­truppen bestod av vinnare med stålpsyken. “Ge oss fler straffläggningar, för på den fronten är vi odödliga”, sade vi.

Sämst i stan
Under den efterföljande upplagan av Allsvenskan förlorade Djurgården samtliga derbyn. Den sammanlagda målskillnaden från de totalt fyra matcherna mot AIK och Hammarby landade på 0–9. Malmö vann Allsvenskan med elva poängs marginal – Hammarby slutade tvåa och AIK knep tredjeplatsen. För den som inte känner till hur det gick i cupfinalen kan jag avslöja att Djurgården förlorade. På straffar.

Vad skulle vi annars göra?
I år är läsningen dystrare. Den nya Djurgårdstränaren Jani Honkavaara var en uppenbar felrekrytering, Marcus Danielson är för gammal och när vi nu också har sålt Deniz Hümmet så innebär det att vi i stort sett inte kommer göra några mål alls under den kommande säsongen.
Det vore inte helt irrationellt att lära av historien och vänta lite med domedagsprofetiorna, men traditioner är traditioner. Tanken på att fotbollsexperter, supportrar och hobbytyckare helt plötsligt inför en säsong skulle sluta låtsas som att just det här året är året då försäsongen fungerar som ett fönster in i framtiden känns nästan lika främmande som att julen skulle ställas in.
Och vad skulle vi annars göra, förresten? Vi har väntat ivrigt och nu är fotbollen igång. Ska vi bara sitta där och vara tysta tills vi har ett tillräckligt empiriskt underlag för att våga uttala oss? Självklart inte, spekulationernas tid är kommen!

Allt vi behöver
Den här texten handlar för övrigt inte om Djurgården. Av någon anledning får jag nästan aldrig skriva om dem i Lysekilsposten, men via mitt arbete har jag hittat fler lag som letat sig in i mitt hjärta. Ett av dem är Lysekils AIK, som står inför en extremt spännande säsong. Förra årets andraplats i division 5 innebär att de kommer att spela i fyran i år.
LAIK har sett starka ut under inledningen av årets DM. Två komfortabla segrar på två matcher är allt man kan begära. Men eftersom motståndet hittills har utgjorts av Munkedal, som är nykomlingar i femman, och Myckleby som slutade på undre halvan av division 6 södra förra året, så har det inte funnits mycket att spekulera kring Lysekils chanser i fyran utifrån.
På lördag får vi dock alla svar vi har väntat på. Då kommer nämligen Skärhamns IK till Kronbergsvallen. De slutade sexa i Bohuslän/Dalslands fjärdedivision, bestående av tolv lag, förra året. Således är de den perfekta värdemätaren.
Kommer LAIK:s meta­morfiska 5-4-1-uppställning ,som blir till en 3-4-3:a när laget har bollen, räcka till för att täppa till bakåt och samtidigt skapa målchanser framåt mot en motståndare som håller genomsnittlig division 4-nivå? Kan Arensi Beqirllari skina i rollen som spelmotor även när han får mindre tid med bollen? Räcker snabbheten och flärden som lagets mest offensiva spelare besitter även på den här nivån?
Länge har vi undrat, på lördag får vi veta.
När domaren blåser av matchen kommer vi att ha allt vi behöver för att mer eller mindre exakt kunna förutspå vilken plats LAIK slutar på under sin debutsäsong i fyran.
Hur lyckad spådomen blir är en annan fråga. Det får vi utreda i oktober.