Grundförslaget var ett överskottsmål på 3 procent, vilket skulle innebära ett plusresultat för 2015 på cirka 23 miljoner. Det här ställde sig (S), (M), (FP) och (C) bakom.
Oppositionen, Lysekilspartiet, (MP) och (KD) ville slopa del av överskottsmålet och ge 10 miljoner till socialnämnden och 2 miljoner till utbildningsnämnden.
(V) och (KP) ville helt slopa överskottsmålet och fördela 13 miljoner till socialnämnden och 10 miljoner till utbildningsnämnden.
Oppositionens förslag ställdes mot vänsterpartiernas förslag, där oppositionen vann.
Oppositionens förslag ställdes sedan mot grundförslaget där grundförslaget vann efter 14 ja-röster, 13 nej-röster och fyra nedlagda röster.
Nedlagda röster från Vänsterpartiet och Kommunistiska Partiet blev ett passivt stöd till, framför allt Moderaternas krav, ett överskottsmål på 3 procent. Socialdemokraterna hade, av vad jag kan utläsa, utan problem kunnat gå med på ett sänkt överskottsmål och mer pengar in i verksamheten. Men då Moderaterna är en viktig samarbetspartner i jakten på kommunalrådsposten så fick (M) bestämma, den här gången också.
Varför blev det som det blev i Lysekils fullmäktigesal när budgeten för 2015 spikades? Varför lägger vänsterpartierna ner sina röster? Varför ställdes allt på sin spets, där budgetar i sin helhet fick stå emot varandra? Ja några tappra försök har gjorts, både av media och inblandade politiker, att förklara varför det blev som det blev. Läs vidare så ska du få min sanning om vad som låg i potten och vem som satt med de bästa korten.
Socialdemokraterna gick till mötet med skakiga ben. (S) hade inte lyckats övertyga vänsterpartierna om förträffligheten med sitt budgetförslag. Anledningen till oron var befogad då oppositionens (Lysekilspartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna) skuggbudget bland annat innebar 10 miljoner mer till den sociala nämnden. (S) ville inför mötet forma om sitt förslag om överskottsmål, inte minst för att minska risken att förlora en omröstning, och därmed också styret.
Men (M) var hårdnackade, 3 procents överskottsmål gäller, annars ingen samverkan. (S) fick krypa till korset, men ville inte ge sig utan kamp. (S) föreslog i stället ett tillägg i budgeten där man tillför sociala nämnden pengar efter första tertialrapporten, om den så behöver. Ett budgetbeslut som, om du frågar mig, omkullkastar all logik och långsiktighet. Detta förslag hade naturligtvis aldrig kommit till världen om inte oppositionens ”bud” till sociala legat på bordet. Det hade heller aldrig kommit till om (S) på allvar hade trott på sin egen budget.
Anledningen till att Moderaterna inte såg några problem med att stå fast vid överskottsmålet var enkelt. (M) hade kallt räknat med att Sverigedemokraterna skulle lägga ner sina röster. Nu blev det inte så. (SD) ville ha in mer pengar i verksamheten och röstade på skuggbudgeten. I stället blev det, smått komiskt kan tyckas, Vänsterpartiet och Kommunistiska Partiet som räddade Moderaternas överskottsmål.
Så till den stora ”snackisen” om nedlagda röster. Politiken kan bestå av många svåra frågor och kluriga svar. Men man behöver inte vara någon rymdforskare för att se verkligheten bakom avgörandet i torsdags kväll. Varken (KP) eller (V) ville se ett maktskifte och de båda partierna ville på intet sätt se Lysekilspartiets Ronald Rombrant som kommunalråd, vilket hade blivit en konsekvens om de hade röstat på skuggbudgeten. Vänsterpartierna lade då ner sina röster med motiveringen att man inte kunde köpa hela paketet.
Det har gjorts några tafatta försök till andra förklaringar. Men i slutändan kvarstår min övertygelse. Om man hade skiftat om budgeterna, det vill säga att skuggbudgeten, om mer pengar till sociala och skolan, hade kommit från ett annat håll, så hade både (V) och (KP) jublat över dessa pengar, även om man ville ha mer. Nu kom det från ”fel” håll och eventuella konsekvenser blev för mycket för vänsterpartierna.
Presidiet valde att ställa hela budgetpaketen emot varandra. Detta gjordes naturligtvis inte bara för att oppositionen hade önskat så. I stället grundade sig detta i Moderaternas övertygelse att Sverigedemokraterna skulle lägga ner sina röster i voteringen, och att liggande förslag därmed skulle gå igenom. Nu blev det inte så. Men hjälpen kom ändå, dock från annat håll, nämligen från vänsterpartierna.
Två partier är inte nämnda i detta sammanhang, Folkpartiet och Centerpartiet. Anledningen är att Folkpartiet idag har fullt upp med sina interna strider och därmed har fått en tillbakadragen roll i budgetarbetet. För Centerpartiets del handlar det mycket om att man sitter fast i sitt gamla spår. Nämligen att vara ”trogna” allianspartierna i deras förslag, för att med jämna mellanrum bli lämnade på egen hand i sina egna hjärtefrågor. Varför Centerpartiet röstade nej till 10 miljoner extra till socialnämnden och 2 miljoner extra till skolan är för mig en gåta.
”Siffernissarna” i Lysekilspartiet bjöd in (V) och (KP) i matchen när oppositionen plötsligt tittade mer på verksamhet än pengar. Vänsterpartierna tackade nej till oppositionens oväntade satsningar på bland annat arbetsmiljöfrågor för de kommunanställda och mer pengar till sociala och skola. Magkänslan säger att det kommer att dröja ganska länge innan något liknande ”anbud” dyker upp.
Samma känsla säger att (C), (V) och (KP), kan få det jobbigt att förklara för sina sympatisörer om sitt ställningstagande. Det blir naturligtvis även svårt för dessa partier att under 2015 kritisera neddragningar i utbildningsnämnd och socialnämnd.
Visst, (KP) och (V) kan säga att man i sitt eget förslag ville ge mer pengar. Men när det i slutändan, inte oväntat alls, stod mellan två förslag, så valde man att passivt stötta det budet som gav minst pengar till verksamheterna. Detta kommer vänsterpartierna naturligtvis aldrig att erkänna. Man kommer att hävda att båda förslagen var lika dåliga (annars hade man naturligtvis tagit ställning). Politiska motståndare och presidiet i kommunfullmäktige lär också få del av ”skulden”. Dessutom, som ett brev på posten, så kommer nog även viss media att få sin beskärda del av ansvaret…