Trycket i Munkedals sporthall saknar motstycke i vårt område.
”Vi är här varje gång, det här vill vi absolut inte missa”, säger Tindra Funevall, en av hundratals ungdomar som följer Dingle AIK på deras hemmamatcher.
Det är fredag kväll. Matchstart 19.30 innebär att fredagsmyset får stå över. Runt 400 personer har bänkat sig på läktaren. Spelarna älskar det, publiken älskar det.
Taktfast drar Ultras igång. Pixbo ska krossas. Den här kvällen har Ultras en bra dag, många vill trycka till med rösterna och resterande del av publiken är med på noterna.
Men spelet på planen knackar. Grus i maskineriet, eller så är gästande Pixbo helt enkelt ett riktigt bra lag, med många unga och pigga spelare. Anders Johnsson i målet får svara för några läckra räddningar och Ultras på läktaren är med på noterna direkt.
”Vi har en Anders och det har inte ni, det har inte ni, det har inte ni” dånar det från klacken.
På andra sidan läktaren svarar ett tiotal yngre varianter av Ultras med samma ramsa några minuter senare. Inte lika många, inte lika högt, men med en precis lika stor inlevelse. Efteråt sneglar ynglingarna bortåt Ultras, som om man tyst ställer frågan om det var godkänt.
Långt ifrån alla i hallen följer matchen varje sekund. Det pratas, skrattas och mobiltelefonerna ligger knappast och blir svettiga i fickan. Man när det blir mål, och det blir hemmamål, för det blir det alltid en hel del när DAIK spelar, så exploderar…
Läs mer i papperstidningen eller på buyandread.
