Sedan 2020 har Naturvårdsverket lett uppdraget från Regeringen att skapa en större omställning till en cirkulär ekonomi. Största fokuset har dock varit på att öka återvinningen av plast, och minska antalet icke återanvändbara plastprodukter som säljs i dagligvaruhandeln. Dock saknas tydliga direktiv kring hur avfallet av elektronik i landet ska minska.
Speciellt rör det sig om gamla mobiltelefoner, där rapporter från branschorganisationen WEEE-Forum i Bryssel, tyder på att var tredje mobiltelefon inte återvinns, utan i stället läggs undan i byrålådan.
Anledningen är troligtvis dagens snabba teknikutveckling, där nya mobiltelefoner oavbrutet lanseras och där konsumenterna i stället för att återvinna, sitter fast i en ”bra att ha”-mentalitet där man hellre sparar sina gamla telefoner, för att kanske få användning för dem senare, samtidigt som man införskaffar en ny. På exempelvis iPhoneguiden går det att läsa tips kring vad som kan vara bra att tänka på innan man inhandlar en ny mobiltelefon.
Cirkulär ekonomi – går det att uppnå?
På bara några år har begreppet cirkulär ekonomi blivit ett populärt inslag i debatter kring miljöfrågor – och speciellt gällande produktion, återanvändning och återvinning. Konceptet är att skapa ett kretslopp i stället för en linjär produktionslinje där produkter skapas, används och slängs. I stället ska produkterna kunna återanvändas under längre tid, med antingen samma eller annat användningsområde, innan de senare återvinns och kan användas till att skapa nya produkter.
Tanken med en cirkulär ekonomi är att den, förutom vara fördelaktig för miljön, även ska skapa goda förutsättningar på arbetsmarknaden eftersom företagen behöver se över sina nuvarande produktionsprocesser. Men huruvida samtliga mål går att uppnå beror idag på vad som väljs att prioriteras rent politiskt.
Enligt en debattartikel publicerad av Sydsvenskan vill man se att dagens politiker ger näringslivet rätt verktyg för att kunna uppnå samtliga mål. Bland annat finns önskemål om ett så kallat producentansvarssystem kring småelektronik där konsumenter ges större tillgång till platser där exempelvis gamla mobiltelefoner kan lämnas in. På så sätt kan oanvändbara mobiler i byrålådan undvikas, utan kan återvinnas och miljön besparas ytterligare.
Elavfallet – snabbast växande avfallsflödet inom EU
Trots att det finns önskemål kring bättre återvinning av småelektronik ser verkligheten inte lika positiv ut. Idag återvinns enbart knappa 48 procent av allt elavfall i Sverige, vilket är en väldigt låg siffra om man jämför med kategorier som ex. PET, papper och glas där över 80 procent återvinns.
Europaparlamentet uppger också att elavfallet är det snabbast växande avfallsflödet, men tyvärr är småelektronik en av de kategorier som återvinns minst. Detta trots att elektroniken kan innehålla skadliga ämnen som har negativ inverkan på miljön. Enligt Niclas Eriksson, VD på Elgiganten finns det idag upp emot 25 miljoner mobiltelefoner som inte längre används, varav närmare hälften fortfarande fungerar.
För dessa telefoner är det dock inte nödvändigt med återvinning, men däremot gäller det för konsumenterna att utnyttja livslängden på produkterna de köper. Inom den handlingsplan som togs fram av EU-kommissionen ska exempelvis lagstiftningen om ”rätt att reparera” vara en av de främsta byggstenarna för att skapa en varaktig cirkulär ekonomi senast år 2050. Däribland ingår större krav på tillverkare att producera elektroniska produkter med längre hållbarhet.
Dessutom ska lagen även omfatta utökade möjligheter till reparation av mobiltelefoner, där exempelvis incitament som bonusar eller ersättningstelefoner ska locka fler att välja reparation framför köp. Även tillverkarna måste ta ett ansvar och ge konsumenterna fri tillgång till reparationsinformation samt förlänga eventuella garantier.
”Bra att ha” är mentaliteten som styr
Sett till statistik från Europaparlamentet kan 77 procent av dagens konsumenter tänka sig att reparera sina produkter, i stället för att köpa nya. Något som tyder på att de nya reglerna ligger rätt i tiden, och behövs.
Därtill tyder siffror från branschorganisationen WEEE-Forum på att det per hushåll i snitt finns 74 olika elektroniska produkter som mobiler, surfplattor, brödrostar, hårtorkar och lampor, där 13 av dessa ersätts med nya, och en bråkdel är trasiga. Men anledningen till att konsumenter inom EU idag ändå väljer att inte återvinna dessa är främst på grund av att man tror de kan komma till användning vid ett senare tillfälle. Andra tankegångar till att man behåller produkterna är att de har ett visst affektionsvärde, eller att man tror att produktens värde kan öka i framtiden.
