Det var en riktig ”Upptäcktsfärd i hembygden”! En och annan medlem var helt säker bekant med besöksmålen, om än inte med närvaro av duktiga och kunniga ”guider”!
Vårt första besök var i den så kallade Baksmedjan som ligger i Grytebacken, på väg upp mot Immestad och Brastads kyrka.
Fastighetens riktiga namn är Oskarsberg.
Bageriet är inrymt i ”Ivan i Grytas” smedja. Ivan bodde där tidigare under många år med sin familj.
Numera, sedan 23 juni 2023, bakas det alltså gott surdegsbröd, bullar och kakor i den ombyggda smedjan.
Här började vårt besök med att vi fick oss till livs en berättelse av självaste ”bagerskan”!
Därefter fick de som ville inhandla lite läckerheter. Nöjda med vårt besök, tackade vi för oss med en vacker cyklamen och en applåd.
Till ett konservmuseum
Så var det dags för nästa besöksmål och jag fick hjälp med att bära de äppelsnittar, som jag tidigare beställt, ombord på bussen och det bar iväg mot ett nytt äventyr!
Då hamnade vi, efter några slingriga småvägar hos Henrik Harnevie, som under några års hårt och idogt arbete har iordningställt ett Konservindustrimuseum!
På olika sätt och av mycket stort intresse har Henrik lyckats få ihop en ansenlig mängd konservburkar och andra föremål från den tid då det fanns både små och riktigt stora fabriker runt om i bygden. Sillkonserver som vi ortsbor vanvördigt sa. Det fanns, när det begav sig, konservfabriker i stort sett ”i varenda buske” och ute på öarna neråt Orust och Tjörn och också bort mot Gravarne och Smögen osv längs med kusten.
Utöver konservburkar från sillindustrin, visade det sig, att Henrik också kommit över andra intressanta föremål, som tillhört olika människor som haft firmor och rörelser av olika slag i vår bygd. Mycket intressant!
Henrik berättade om allt detta när vi anlänt och slagit oss ner, de flesta ute i det fria för att njuta av medtaget kaffe och de läckra äppelsnittarna som inhandlats i Baksmedjan för SKPF:s räkning.
Henrik blev naturligtvis också bjuden!
Nu fick vi dela upp oss i två grupper eftersom vi var så många som 50 personer. En grupp gick till att börja med till museet tillsammans med Henrik, medan de övriga strövade fritt omkring i den, ledsamt nog nästan helt raserade stolta örtagården som Kurt och Gunvor Jimmefors byggt upp under många år av slit och släp!
Visserligen finns ambitioner från Henriks son med sambo, som båda var där och röjde bland annat med att laga växthus, rensa ogräs mm.
Förhoppningsvis kommer dom att lyckas med sitt projekt, men det är ett grannlaga arbete och kommer säkert att kräva mycket slit i många, många timmar!
Kanske kommer det också bikupor på plats, så att det kan bli nyproduktion av den goda honung, som paret Jimmefors fick fram tillsammans med sina tusentals idoga bin!
När samtliga sett det dom ville se, tackade vi Henrik, som gör allt detta helt ideellt, med en rungande applåd, överlämnade en vacker cyklamen även till honom och drog vidare mot nya okända mål!
Guidning i Bro kyrka
Det bar iväg mot Brodalen nu, och jag fick chans att visa alla var Morgan Sjöbergs Universitet är beläget… Alla häpnade förstås och fick sig ett gott skratt!
Inne i den vackert utsmyckade och historiskt intressanta Bro kyrka stod Marianne Olsson beredd på att ta emot oss.
Hon är enormt påläst och duktig på att med inlevelse berätta intressanta fakta om kyrkan och hon fick också med en och annan berättelse om små lustigheter som förekommit under årens lopp.
Stångenäs Hembygdsgård, som ligger strax intill kyrkan hann vi också besöka. Där fanns två personer, från styrelsen i föreningen, Marianne Johansson och Kjell Harrysson på plats. Dom visade och berättade om alla både gamla och intressanta föremål som skänkts dit av många människor, mestadels från bygden, genom många år tillbaka i tiden.
Eftersom vi besökare är pensionärer, fick många av oss igenkänningsvibbar!
Åter igen var det dags för oss att tacka och vi överlämna krukväxterna för att därefter bege oss till bussen.
Nu var vi sugna på lite mat, Så åkte vi vidare mot Malindas vid Röe Gård, där jag beställt lunch.
Det bjöds på en liten buffé’ som innehöll fisksoppa med tillbehör samt köttbullar med god sås. Sallader, bröd smör, dricka samt kaffe och kaka efter maten ingick.
Efter hand som var och en blev klara med maten, gick de flesta till Marias Presentbutik för att kolla och eventuellt handla något som lockade dom.
Värt att nämna tycker jag är, att både Malinda’s och Maria med sin presentbod hade öppnat särskilt för att ta emot oss. Turistsäsongen var ju slut så normalt är det bara öppet på helgerna. Mycket vänlig av dem!!
Det började nu bli lite tidsbrist, eftersom det fanns medlemmar som skulle passa en speciell tid med färjan till Skaftö.
Av den anledningen hann vi tyvärr inte stanna för att gå av bussen vid de fantastiskt fina hällristningarna från bronsåldern som finns vid Backa, en bit utanför Brastads samhälle mot kyrkan och Immestad.
Gun Jarnedal, som är mycket duktig inom området och som lovat att berätta om dessa fyndigheter, fick göra det medan bussen gjorde korta stopp vid de två största hällarna.
Bussen rullade sakta förbi allt övrigt längs med ”Den heliga vägen”, som en lång sträcka på platsen kallas.
Vi kan väl hoppas att många av våra medlemmar, som nu vet var Backa Hällristningar finns att beskåda, tar med barn och barnbarn och visar dom dessa intressanta ristningar! Det finns också många informativa skyltar på plats. Där kan man läsa sig till det mesta om både de riktigt gamla men också om fyndigheter som hittats på senare tid.
Tillverkade gasmasker
Vårt sista snabba stopp , också det sittande kvar i bussen, var vid den gamla Gasmaskfabriken som byggdes upp under den så kallade beredskapstiden.
Jag berättade snabbt och i korta ordalag om de åren då många, mestadels kvinnor arbetade skift med att tillverka gasmasker, som skulle delas ut till befolkningen i den händelse att tyskarna också skulle invadera Sverige.
Lyckligtvis klarade vi oss ju från att bli indragna i det då rådande Andra Världskriget!
Utanför grindarna till fabriken står åter på plats den gamla vaktkuren som under kristiden var bemannad med svenska soldater dygnet runt. En och en fick dom stå vakt med ett skarpladdat gevär över axeln. Enligt berättelser från människor som var med på den tiden var det inte speciellt roligt att stå och hänga i den trånga vaktkuren Inget spännande hände ju !
En rolig sak jag kan återge är, att det transporterades jord upp som fyllde hela taket på fabriksbyggnaden. Där planterades sedan massor av smågranar!
När det sedan kom en lång period utan regn, blev naturligtvis granarna inte så gröna och granna längre.
Man kan ju fråga sig om ens den allra dummaste tyska flygare som skulle passera över Brastad, skulle ha låtit sig luras att tro, att det var en skog dom flög över…?
Nåväl, när krigsslutet kom, lades ju naturligtvis gasmasktillverkningen ner och fabriken stod tom och öde.
Med tiden etablerade sig GKA (Göteborgs Konfektions AB) i lokalerna med en fin och populär matsal där de många arbetarna kunde äta sin middag för ett hyfsat pris.
TV-kändis måttbeställde
Som en annan liten anekdot, kan jag berätta, att den berömde TV-kändisen Sten Broman, som var programledare för Kontrapunkt (och tillika dragspelshatare) alltid måttbeställde sina kostymer på GKA.
Alltid också med väst till!
Efter många år övergick ägandeskapet av Konfektionsfabriken till Oscar Jacobsson, som drev den några få år.
När också dom flyttade sin produktion, var det tre unga sömmerskor, som under en period fortsatte sy på beställning.
När dom tröttnade, hyrde en man som gjorde tryck på sportkläder in sig i lokalerna. På senare tid etablerades Brastads Möbler som två unga kvinnor drev under många år. Den butiken var väldig populär, men lokalen var tungarbetad med många trappor att ta sig upp och ner för med tunga möbler, så efter många år av slit och släp, orkade dom inte fortsätta driva sin butik.
En köksinredningsfirma finns fortfarande kvar i lokalerna, plus att Kickis Loppis också flyttat in där.
Som ni förstår har det varit en brokig verksamhet i den gamla fabriksbyggnaden genom åren!
Nu närmar vi oss resans slut. Innan många, och däribland jag, släpptes av vid busstationen Brastads Centrum tackade vi vår skicklige, trevlige och hjälpsamme busschaufför ”Bamse” och gav honom en rungande applåd!
De övriga kom helt säkert lyckligt och väl vidare till Lysekil…
Vid pennan:
Margareta Lundqvist
