10 februari 2017 skrevs Filippa in på NÄL sjukhus i Trollhättan, men allt började ett halvår tidigare. Det började med diffusa symptom, konstiga förlopp med feber som kom och försvann, plötsligt ont i ett knä, hon var törstig och sprang ofta på toaletten.
– Vi var i omgångar på sjukhuset under den här tiden. Ett tag misstänkte vi att Filippa hade fått diabetes, men proverna visade ingenting. Hon hade ofta feber, med toppar på kvällen och så var det bra på morgonen. Vi kunde inte förstå vad det handlade om. Hon fick ont i knät och kunde knappt stödja på benet, men något fel på henne det kunde man inte hitta, berättar Filippas föräldrar Viktoria Bengtsson och Henrik Larsson.
Avbröt semestern
Det var på en resa till fjällen som familjen fattade beslutet, mitt under semesterveckan packade de ihop och åkte hem. De hade fått en tid på NÄL.
– När vi kom fram till fjällen hade hon feber och ont i knät. På morgonen var allt bra igen, men innan vi kommit uppför backen ramlade Filippa lite lätt. Och jag menar verkligen lätt, en frisk femåring hade bara rest sig och lekt vidare. På natten hade hon jätteont i axeln, vi besökte vårdcentralen. Inget fel på axeln sade de på mottagningen och påpekade att det snart skulle gå över. Men vi kände då att det här stämmer inte, hon satt uppe hela natten och hade ont i axeln. På morgonen var jag och Henrik överens om att ringa NÄL och om vi fick en tid så skulle vi åka hem, berättar Viktoria.
Familjen avbröt semestern, de kom på lördag kväll och åkte hem på onsdag morgon. De hade fått en tid på Näl på fredagen.
– Natten till fredag fick hon jättehög feber och sängen var alldeles sjöblöt. Hon svamlade och vi kunde inte få kontakt med henne. Vi visste inte om hon var vaken eller pratade i sömnen.
Beskedet leukemi
De åkte akut in till Näl och väl där började akutpersonalen ta prover. Nästa dag kom det hemska beskedet att Filippa hade leukemi.
– Jag trodde jag skulle ramla av stolen. Det här var runt middagstid på fredagen och sedan blev vi kvar på Näl över helgen. På söndagen skickades de till Göteborg till Drottning Silvias Barnsjukhus för förberedelser inför operationen.
På måndag morgon kördes Filippa till operation för att ta benmärgsprover och operera in en central venkateter (CVK) för att kunna ge henne blod och medicin och dagen därefter startade behandlingen. Jag tror vi var på sjukhuset i 17 dagar innan vi kom hem på några timmars permission, berättar Viktoria.
Filippa hade fått ALL (Akut Lymfatisk Leukemi).
– Jag tror inte vi fattade något av det här förrän i efterhand, allt blev snabbt vardag för oss och under de två första månaderna tror jag vi låg inne i 30 dagar sammanlagt.
Hur förändrades Filippa under den här tiden?
– Det är ett helt annat barn som sitter där framför dig, det är svårt att beskriva. Allt blir jättekonstigt. Behandlingen börjar med en längre kortisonbehandling och under den tiden var Filippa konstant hungrig men inget smakade gott. Hon svullnade och gick upp i vikt. Hon blev personlighetsförändrad, väldigt ängslig, hon grät ena stunden och var skitförbannad nästa. Det måste vara fruktansvärt att äta kortison och alla föräldrar till cancersjuka barn som vi träffat tycker att det är mycket värre än cellgifterna. Därefter började cellgiftsbehandlingen och då och tappade hon allt hår och tappade aptiten totalt. En intensiv tid med många behandlingar följde. Under varje högdos-behandling med cellgifter fick hon ligga inne i några dagar. Men allt eftersom tiden gick började hon må bättre och bättre.
Hoppet i allt kaos
– Jag har förstått nu senare att hon mådde riktigt illa i perioder. Men hon är en otroligt stark och kavat tjej. Hon gnällde inte, utan tog sina mediciner och accepterade all behandling. Filippa svarade bra på medicinerna, så även om vi haft mycket oro har vi ändå haft hoppet uppe. Behandlingen har gått så som läkarna ville att det ska gå. Sedan visst, det har varit skitjobbigt men det finns de som har haft mycket värre resor med många bakslag, så i kaoset har vi ändå alltid känt hoppet.
Nu är Filippa sig själv igen, en glad liten tjej. Framöver väntar återbesök, där intervallerna blir längre om allt ser bra ut. Hon blev klar med behandlingen den 14 augusti och värdena såg bra ut vid det senaste besöket. Om allt fortsätter så blir hon friskförklarad om fem år.
Publicerad: Uppdaterad: 
