Fest i Stadsparken

Sista allsångskvällen i Stadsparken blev en sprakande tillställning

2021-08-06 Solsken, opera, rock’n roll, rutschkanor och snurrgrejor! Den sista allsångskvällen i Stadsparken för i år hade mycket att bjuda på. Ett ­otroligt drag både på scenen och i publiken förvandlade tillställningen till en fest och ett värdigt avslut.
–En sådan glädje! sade Hasse Ekbrand, arrangör.

När Theodor Uggla har sjungit färdigt Till Havs, som är hans sista stycke för kvällen, möts han av Allsång i Stadsparkens överlägset största applåd för i år.
Solen skiner och parken är fylld till brädden med människor som tagit sig hit för att ta del av årets sista allsångskväll. Förutsättningarna är snudd på optimala och Theodor Uggla och hans pianist Allan Timofeitchik har precis gjort en bra kväll ännu bättre.
Väl över en minut passerar medan publiken visar sin uppskattning. Istället för att ebba ut tycks hyllningen växa i intensitet ju längre den pågår. Fler och fler ställer sig upp och bland de äldre damerna längst fram fälls en och annan tår.

Inget liknande på 18 år

– Vilken röst! En sådan pipa har vi aldrig haft på scenen förut! ropar allsångsledare Anna Karlsson ut i ren förtjusning.
Hasse Ekbrand instämmer.
– Under mina 18 år som arrangör har jag aldrig sett en ovation lik den här, berättar han för Lysekilsposten.
Kontrasten mellan Theodor Ugglas spektakulära talang och ­hans ödmjuka framtoning är fascinerande. Han ser nästan lite blyg ut när han tackar publiken hjärtligt och berättar att det här är hans första spelning sedan covid-19 bröt ut. Vilken återstart!
När det sedan blir dags att återgå till allsjungande märks effekten som han har haft på publiken. Det är sång och klang för fulla muggar. Feststämning råder i Stadsparken.
– Vilket drag! Tänk att få avsluta med en sån här glädje! utbrister Hasse Ekbrand.
Det märks på honom att det betyder mycket för honom. Tre dagar innan den första av årets allsångskvällar visste han inte ens om Länsstyrelsen skulle godkänna evenemanget. Nu, ungefär halvvägs in i den fjärde och sista showen för i år, kan han börja summera en lyckad sommar.

”Vi älskar Lysekil”

Medan festen pågår passar Lysekilsposten på att prata med Josef Berndtsson och Nina Maria Juutinen, som är på besök från Stenungsund. Poetiskt nog, en kväll som denna, är det deras sista kväll i Lysekil för den här gången. De har valt att spendera den i Stadsparken där de kan njuta av solen och ta del av allsångskvällen, medan deras sjuårige son Noel roar sig i lekparken.
– Vi älskar Lysekil. Det är så härligt med alla bevarade gamla gator och det finns mycket kultur att ta del av, säger Josef Berndtsson.
–Dessutom finns det mycket roligt för barnen att göra också, säger Nina Maria Juutinen.

Någonting i luften

I andra änden av parken står två andra Lysekilsentusiaster.
– När man kommer till Lysekil så åker axlarna ner och man slappnar av. Man mår så bra här, säger Inga-Lill Winell som är på plats tillsammans med sin make Sven Winell.
– Det är en så otroligt vackert med klipporna och havet, tillägger Sven.
De bor i Motala, men ­spenderar nästan varje sommar i Lysekil. Här kopplar de av, fiskar makrill och går på allsång på onsdagarna.
– Och vi är här på vintern också. Lysekil är fantastiskt året om, säger Inga-Lill Winell och tillägger:
– Det är något speciellt i luften här.

”Som en handgranat”

Plötsligt börjar det hända grejer på scenen igen. In kommer Show Sisters som är väl bekanta med sammanhanget.
– Jag tror detta är femte gången vi är här, säger Lena Nilsson, som tillsammans med Elieen H Lind utgör den explosiva duon.
– Det är sjunde gången, inflikar Ralf Olofsson, gitarrist i allsångsorkestern, och viss förvirring uppstår.
Duons uppträdande är dock allt annat än förvirrat. ­Budskapet är tydligt: De är här för att underhålla! Efter några inledande popklassiker springer Eileen H Lind och hämtar två rosa skinnjackor. Hon klär på sig den ena och ger den andra till Lena Nilsson.
–Nu kommer ni få svårt att sitta still, lovar Lena Andersson. Till ett intensivt kompande från Allsångsorkestern river Show Sisters sedan av ett gäng svängiga rockklassiker.
Det blir som utlovat ett sjujäkla drag.
– Show Sisters är verkligen entertainernas entertainers, vilka virvelvindar! konstaterar Anna Karlsson när duon har tackat för sig och publiken börjat hämta andan.
–Det där var som att kasta in en handgranat, säger Hasse Ekbrand till Lysekilsposten.

Snurrgrej och rutschkana

Och kvällen är inte slut än. Ytterligare en underhållare ska ge sig in i leken.
Upp på scenen kommer Anna Karlssons barnbarn Christelle Nordin, 6.
–Vad gillar du bäst med allsångskvällarna i Stadsparken? frågar Anna och sträcker fram mikrofonen till den lille.
–Att leka i lekparken, snurra på den där snurrgrejen och åka rutschkana, svarar ­Christelle.
Anna ser ställd ut.
– Så stod det inte i manus, säger hon samtidigt som en rejäl skrattsalva briserar från publiken.
Tillsammans leder de tillställningen genom de sista sångerna. Anna rör sig runt i parken, sjunger och underhåller publiken, samtidigt som ­Christelle springer, hoppar och dansar efter. Det är en bedårande syn.

Rosor till alla inblandade

Till slut är det så dags att runda av årets sista Allsång i Stadsparken. Anna Karlsson kallar upp funktionärerna på scenen och rosor delas ut till alla som varit med och gjort de fyra kvällarna möjliga. Enligt en pålitlig källa får sig även Lysekilsposten en ros, men det är ingenting vi varken ­bekräftar eller dementerar.
Efter showen är Anna Karlsson nöjd.
– Även om man inte kunnat komma lika nära publiken som under tidigare år så har det funkat jättebra. De har sjungit med och sett ut att ha riktigt roligt, trots att jag inte kan komma lika nära som vanligt med mikrofonen, säger hon och fortsätter:
–Men det har gått väldigt fort. Vi brukar ju köra fem kvällar per sommar. I år blev det bara fyra på grund av pandemin.
Hon menar också att osäkerheten på förhand på ett sätt har gjort det hela ännu roligare:
– I maj trodde jag inte vi skulle kunna köra någon allsång i år. Att det hastigt och lustigt blev aktuellt gjorde såklart att det kändes lite extra roligt att faktiskt kunna göra det här. Det känns som en vinst!

Text och foto:
Marcus Månevik
marcus@lysekilsposten.se

 

 

 

 

 

Publicerad: Uppdaterad:
Annons
Nyhetsarkiv