– Nu börjar högsäsongen, säger Kristinebergs Centers föreståndare Linus Hammar Perry som är mitt uppe i experimenthandledning och förhandlingar med centrets framtida ägare.
Det är vårigt på udden som tittar ut över Blåbärsholmen. Lustigt namn på en ö tycker den oinvigde. Inte Linus Hammar Perry, han vet att den egentligen heter Blåbergsholmen.
Linus Hammar Perry är föreståndare på Kristineberg center. Här fick han sitt första jobb för 20 år sedan.
– Jag kom hit och jobbade som miljökonsult för professorerna på Kristineberg. Sedan gjorde jag många år som tjänsteman på Havs- och vattenmyndigheten innan jag kom tillbaka, säger han på en malmöitiska som inte har försvunnit.
Hans marina intresse säger han härstammar från samma ställe som de flesta andras här på centret.
– Allt började ju med en fascination för krabbor och alla djur i havet. Hajar framförallt. Min familj var alltid i Göteborgs skärgård på somrarna så intresset blev naturligt nära till hands. Och sen blev det marinbiologi, det är nog många marinbiologer som börjar så.
Under hans tid på centret har han sett hur arbetet förändrats. Över tid har forskningen gått från upptäcktsforskning till fysiologi och ekologi, och nu till mera innovationsinriktad forskning, det tycker Linus rimmar bra med hans hjärtefrågor.
– Det är stort att få vara en del av centrets långa historia, att bidra till en hållbar modern havsbygd och att restaurera de förlorade rika ekosystemen i våra hav. Till detta bidrar Kristineberg Center i högsta grad, mycket tack vare sitt breda partnerskap.
Föreståndaren Linus Hammar Perry i akvariet.
Kristineberg Center är världens tredje äldsta marinbiologiska forskningsstation som fortfarande är i bruk. Sedan 1877 har det varit en mittpunkt för marin forskning, både för biologi och geologi. De senaste åren har framtiden varit oviss för centret då den nuvarande huvudmannen i partnerskapet, Göteborg universitet, inte har den ekonomiska förmågan att fortsätta att driva institutionen.
Enligt Linus Hammar Perry finns det ingen anledning till att vara orolig, både Research Institutes of Sweden, och Polarforskningssekretariatet är intresserade av att bli nya ägare. Om den sistnämnda blir ny huvudman kommer Kristineberg delvis inrikta sig åt polarforskning och en polarisbrytare kan komma att stationeras i Lysekil.
– Det skulle innebära mycket för kommunen. Vi skulle växa avsevärt och locka hit flera internationella gäster.
Anledningen till att Kristineberg ligger där det gör är, som många vet, på grund av Gullmarsfjorden. Den är inte bara unik som Sveriges enda fjord utan dess karaktär ger särskilt bra förutsättningar för forskning. Vid ingången till Gullmarsfjorden formar bottnen en tröskel, och längre in blir den djupare och djupare. Det kombinerat med de älvar som flyter ut från land gör att vattnets toppskikt blir aningen mörkare och gör det enkelt för djuphavsvarelser att röra sig på relativt grunt vatten. Och eftersom Gullmarsfjorden är skyddad blir förutsättningarna för forskning ännu bättre. Det vittnar nobelpriset som tagits emot av Kristinebergs forskare om.
Ishavssjöstjärna
På väg till ett av de nystartade experimenten visar Linus Hammar Perry upp akvariet. Där inne kryllar det av hummer, kräftor, krabbor och koraller. Ett Havets hus utan smink. Mest utmärkande är den stora, elektriskt blåa ishavssjöstjärnan som kravlar i bassängen närmast ingången.
För en vecka sedan lade Linus ner ett par stycken trollhumrar i samma akvarium utan att tänka.
– Jag la dem där för att folk skulle få se dem. Men bara över en natt så kom ishavssjöstjärnan, fångade in dem och sög livet ur mina små älskade trollhumrar. Varenda en. Då kände jag ett riktigt dåligt samvete.
Kristinebergs center har vant sig med gullmarsfaunans makabra verklighet.
Ett nystartat forskningsexperiment som sker i skrivande stund på Kristineberg Center tar reda på hur kombinationen av undervattensbuller och föroreningar (skrubbervatten) från fartyg påverkar torskägg.
Det är mastersstudenten Edith Aspelin som med handledare Eva-Lotta Blom från Sveriges landsbruksuniveristet, stationerad på Kristineberg, och Maria Granberg från IVL gör den unika forskningen.
– Vi tittar på torskägg, från befruktning till kläckning, vilket tar ungefär två veckor vid 6 grader. Vi vill förstå om buller tillsammans med det giftiga skrubbervattnet, som släpps ut från stora fartyg, påverkar torskens tidiga utveckling, säger mastersstudenten Edith Aspelin.
Att buller från båttrafik påverkar havets djurliv negativt har visats i tidigare studier men det har aldrig gjorts på torskägg.
– Vi vet ju att buller är skadligt för fiskar men även för människor. Har man buller omkring sig så kan man få hjärt- och kärlproblem, säger Aspelin och påpekar att även torskar kan uppleva stress.
– Kombinationseffekter av olika faktorer undersöks väldigt sällan, men det gör vi nu. Vi vill undersöka hur det kan påverka, säger Eva-Lotta Blom och Maria Granberg.
Experimentets ledare
Från vänster: Carrie Chen, Eva-Lotta Blom, Edith Aspelin, Peter Thor, Maria Granberg
Maria Granberg jämför det förorenade skrubbervattnet med att man vänder fartygets skorsten upp och ner och släpper ut avgaserna i havet.
I växthuset intill sjökanten där experimentet sker är det fyllt med rör, bunkar och prylar. Där i stora kärl simuleras havet med vatten direkt från Gullmarsfjorden. Torskägg är placerade i flaskor av glas i stora kylningskar med vatten direkt från Gullmarsfjorden. I vissa flaskor är havsvattnet spetsat med skrubberförorening och i två av karen så är det artificiellt buller på.
Forskarna springer fritt mellan havet, experimenten och analysmikroskåpen inne på laboratoriet. Enligt Eva-Lotta Blom Det är den inte möjligt att arbeta på detta sätt någon annanstans.
– Med denna unika tillgång och dessa resurser, vatten och expertis är Kristineberg helt unikt, säger hon.
