DAIK:s bästa export levererar i Superligan och Warberg IC

14 år gammal och ungefär 150 centimeter lång. Då gjorde ­Mattias Kongstad debut för Dingle AIK (DAIK) hemma i Munkedals sporthall, i division 2. Där och då hade han knappt spelat organiserad innebandy. Men det märktes att den extremt korte forwarden var något extra, enligt Jimmy Funevall som då var spelare i DAIK.

– Jag minns Mattias (Kongstad) debut som i går. Direkt tunnlade han en av ­Mullsjös backar som la ner klubban på backen och applåderade. Det var fantastiskt att se, säger Jimmy Funevall.

Är ångerfull än i dag

Fast egentligen var det inte i innebandy som Mattias Kongstad ville bli duktig. I hans ögon var alltid ishockey nummer ett, men han var helt enkelt för liten till växten för att lyckas. Så i början av nian, på högstadiet, bestämde han sig för att sluta.

– Jag ångrar än i dag att jag slutade med hockey, speciellt när jag ser Joakim Andersson spela i NHL. Vi växte upp ihop och som ung var jag alltid emot innebandy, säger Mattias Kongstad.

Att han inte tyckte om innebandy har han fått käka upp. Flera gånger om. För efter grundskolan har det bara varit innebandy som Mattias Kongstad ägnat sig åt.

– Jag och ett par kompisar ville inte plugga i Uddevalla efter högstadiet, det verkade så tråkigt. I stället ville vi ut på ett litet äventyr. Så vi sökte en massa olika innebandygymnasium runt om i Sverige. Till slut valde vi Mariestad och ­började i stadens lag, IBK Lockerud.

95 poäng på en säsong

Under gymnasiet växte Kongstad så det knakade i kropp­en. På ett och ett halvt år blev han 20 centimeter längre och stannade vid 180 centi­meter. Totalt bodde han sex år i Mariestad och trivdes kanon med flickvännen Malin, staden och innebandyn. Under två säsonger vann han poängligan i division 3 och som bäst gjorde han 95 pinnar under ett spelår. Därför var det inte så konstigt att Karlstad IBF hörde av sig 2010.

– För mig är Karlstad ishockey. Jag tänkte; ”har de ens inne­bandy där?” Just då visste jag inte vilken serie de tillhörde. Därför bad jag dem ringa upp, så att jag kunde kolla upp vilken division de spelade i.

Gick upp i högsta serien

Det visade sig att Karlstad IBF slutade tvåa i nästhögsta serien, Allsvenskan. Där miss­ade de precis uppflyttning till Superligan – på målskillnad. Då blev en övergång helt plötsligt intressant för Mattias Kongstad. Han fick kontrakt, flyttade till Värmland och stannade i fyra år, till våren 2014.

– Vi dominerade i All­svenskan och 2012 gick vi upp till Superligan (SSL), men det året åkte vi runt i Sverige och var ett gäng slagpåsar. Det var den tråkigaste säsongen jag någonsin varit med om, vi tog kanske nio poäng totalt.

Förra våren ringde telefonen. Det var storklubben Warberg. En förening som vann tre SM-guld på 2000-talet och som under 20 års tid prenumererat på en slutspelsplats. För Mattias Kongstad var det inget svårt beslut.

– Att jämföra Karlstad och Warberg är som natt och dag. Allt är mycket proffsigare här; klubben, spelarna, tränarna, engagemanget, publiken. Om du inte vill ge 100 procent, kan du lika gärna gå av träningen.

Allt avgörs på lördag

26-åringen är inte heltids­proffs. Till vardags jobbar han heltid som lagerarbetare, men kvällarna fylls av innebandy. De tränar fyra gånger i veckan, plus match och efter 20 omgångar låg de trea i Superligan.

Men SSL är extremt jämn och nu, fem matcher senare, ligger Warberg tia och kan missa slutspel för första gången på 15 år. På lördag spelas den sista omgången och den blir helt avgörande för Warberg som ­möter Helsingborg.

– Vi är jättenöjda med säsongen även om det gått ­sämre på slutet. Målet har hela tiden varit slutspel med tanke på att vi är seriens yngsta lag. Personligen har jag fått en nytändning och spelar i vår förstafemma där tre spelare är, eller har, spelat i svenska landslaget. Vår lagkapten vann exempelvis VM-guld i december när det spelades i Sverige.

Ville spela VM i Göteborg

I år har det blivit 30 poäng för Kongstad på 25 matcher. Det betyder att han ligger tvåa i interna och 37:a i den totala poängligan.

En produktion som kan liknas med flera svenska landslagsspelare.

– Självklart vore det kul att få testa på landslaget. Sverige är trots allt bäst i världen, men det är inget jag går runt och tänker på. Vi får se hur jag utvecklas.

Han fortsätter:
– Min pappa är dansk, så inför VM i Göteborg hade jag kontakt med Danmark och deras förbundskapten. Det hade varit sjukt fräckt att fått spela under ett VM i Sverige, men jag hade behövt bo i Danmark under ett halvår, så det sprack.

I början på februari var SSL-spelaren hemma i Munkedal. Då passade han på att titta till en match med moderklubben Dingle AIK. I laget spelar dess­utom hans storebror Jesper Kongstad.

– Jag tycker det är så sjukt roligt med DAIK. Att det kan ha så stor publik varje hemmamatch. Jag fattar inte var allt folk kommer ifrån, det är helt otroligt. Inramningen är helt fantastisk, att det kan vara så i division 4. Dingle har bättre publiksnitt än vissa lag i All­svenskan. Det är mäktigt.

Så när får DAIK-fansen jubla över att Mattias Kongstad återvänder?

– Jag har aldrig tänkt tanken, om jag ska vara ärlig. Men självklart hade det varit roligt. Brorsan (Jesper Kongstad) och några kompisar spelar ju i DAIK och jag känner de ­flesta. Jag stänger inga dörrar, men förhoppningsvis har jag några år kvar i Superligan.