Det var Sveriges Pensionärsförbund (SPF) och Studieförbundet Vuxenskolan (SV) som hade bjudit in Bo Knutsson till denna eftermiddag.
Ett hundratal intresserade åhörare mötte upp för att ta del av föreläsningen.
Bo Knutsson har efter 45 år i branschen en mycket gedigen kunskap om antikviteter och i synnerhet glas. Det var från början en hobby som förvandlades till ett heltidsarbete. Från början var han utbildad ekonom med anställning på Länsstyrelsen i Vänersborg, men tog 1975 tjänstledigt för att prova på antikhandel på heltid. Fortfarande driver han antikhandel i Vänersborg, sedan många år tillsammans med sin son Fredrik.
Initiativtagare
Mest känd är kanske Bo Knutsson för sitt engagemang i tv-programmet ”Antikrundan”, ett program som han var initiativtagare till och som nu har pågått i 30 år. Programmet har sin förlaga i BBC:s ”Antiques roadshow” i England, där han såg programmet för första gången. Han tog med sig två avsnitt hem för att försöka intressera SVT för programidén, men det blev först kalla handen. Bo Knutsson var helt övertygad om att programmet skulle fungera även i Sverige och gav inte upp. Ett år senare var det klart och det första programmet sändes för första gången 1989, då med Jesper Aspegren som programledare och 2001 tog Anne Lundberg över den rollen.
Trots att Bo Knutsson fyller 74 år i november, har han inga planer på att pensionera sig eller sluta i Antikrundan, utan kommer att hålla på så länge han har passion för antikviteter.
Bo Knutsson reser även landet runt och föreläser om bland annat ”Glasets historia” från 200-talet till 2000-talet. Med sig har han en ansenlig samling glas från olika tidsåldrar, både bruksglas och konstglas.
Dagens besökare på Folkets Hus möttes av ett uppdukat bord med glas från romartid till nutid, som han visar upp och berättar om. Det blev en intressant resa genom tid och rum, med glaset i fokus och med Bo Knutsson som guide och berättare.
Ursprung i Syrien
Romarna kunde framställa glas, men konsten att göra glas lär ha sitt ursprung i nuvarande Syrien. Romarna var de som spred glaset till andra länder, så även Sverige.
Efter Romarrikets fall skulle det dröja ända till 1400-talet innan glastillverkning återupptas i Europa, och ända till 1600-talet innan det kommer till Sverige. De första hytt- och glasblåsarmästarna kom från Tyskland till de skånska glasbruken. Från början gjordes många glasföremål efter förlaga från bruksföremål gjorda av koppar och silver, som till exempel fat, pokaler och skålar. Spetsglas och karaffer blev med tiden mycket populära och glasbruken satte efterhand sin prägel på föremålen, så att det idag är möjligt att, med en experts ögon, se varifrån glaset kommer.
Många stora glasbruk
Sverige fick med tiden många stora och kända glasbruk, som Kosta, Reijmyre, Limmared och Orrefors för att nämna några, men listan är lång över svenska glasbruk.
Bo Knutsson förevisade ett flertal exempel på dessa bruksföremål, men även stora glas som framställts för att skryta med eller som till exempel glasserviser till bröllop.
Det skulle dröja ända till en bit in på 1900-talet innan konstglas kom att tillverkas och Sverige har haft många kända formgivare i modern tid.
Simon Gate var en svensk glaskonstnär, målare och formgivare på Orrefors glasbruk och som var en av föregångarna. Från 1917 designade han graalglas i samarbete med Knut Bergqvist. Idag tillhör graalglasen från Orrefors de mest eftertraktade konstglaspjäserna i Sverige och världen. Under denna period, 1916-1930, hände mycket med glaskonsten, man lärde sig även att innesluta dekorationer i glaset istället för att bara dekorera på ytan. Denna teknik kallas Ariel och den och flera andra tekniker utvecklades ur graaltekniken.
Visade flera konstglas
Bo Knutsson visade upp ett flertal konstglas som framställs med dessa tekniker. Även helt moderna konstverk, som en glasbubbla designad av Björn Friborg och kallad ”Implosion” och graalglas designat av Peter Hermansson fanns med.
Det var en intressant och givande genomgång av alla glasföremål från romartid till nutid. Det gavs även tillfälle att både i pausen och efteråt ställa frågor, samt möjlighet att köpa böcker om glas och glaskonst innan Bo Knutsson kunde packa ner alla dyrgriparna i kartonger.
